Den 12 januari lämnade Leif Davidsson över betänkandet Riktiga betyg är bättre än höga betyg - Förslag till omprövning av betyg (SOU 2010:96) till Jan Björklund. Betänkandet innehöll det av Centerpartiet mycket välkomnade förslaget att ge rätten till elever att kräva en omprövning av sina betyg.
Jan Björklund svarade dock med en gång genom att säga att det var fel väg att gå, och sade att förslaget inte bör röstas igenom. Björklund menar i sitt svar att detta skulle byråkratisera skolan, och att det som är viktigt i skolan skulle förtas av det faktum att lärarna måste dokumentera vad eleverna gör.
Men visst är det väl ändå en självklarhet att läraren ändå dokumenterar vad eleven gör? Hur skall läraren annars kunna sätta ett rättvist betyg på eleven? Genom indicier? Genom åsikter om personen? Alla lärare bör föra dokumentation över elevens utveckling. Betyget skall inte komma som en chock den dag det fås - det skall vara ett resultat av ett nära samarbete mellan elev och lärare.
Jag vill ge två bra exempel på hur man skulle kunna lösa detta problem. Det första är från den högstadieskola där jag tillbringade nian - Internationella engelska skolan. Där tyckte man att betygskriterierna var för luddiga (vilket man dock har ändrat på i skolreformen, enligt utsago) och gjorde om dem - med samma utgångspunkt - till kriterier man kunde ticka av. Hade man fått alla kriterier avtickade fick man ett mvg - saknade man ett kriterium fick man inte ett mvg. Det som jag vill ge exempel på är dock vad som hände om man tyckte att man visst hade det där kriteriet som läraren ansåg att man saknade. Då gick man och talade med läraren och rektorn, som tillsammans överlade om man egentligen hade klarat det eller inte.
Det andra är på det sätt som det fungerar med rättning av så kallade internal essays - det vill säga, uppsatser som skrivs och rättas internt på International Baccaulaureate - den linje jag går nu på. De rättas av läraren som undervisar. 25% av alla uppsatser skickas dock iväg till utomstående examinatörer, och beroende på deras bedömning av lärarens rättning ändras betygen generellt för alla elever. Ett sätt att se till att betygsättningen går på rätt sätt.
Jan Björklund resonerar här om att han förstår motiveringen, men inte håller med. Problemet är inte att betygen sätts för lågt utanför högt. Det har han dock direkt fel i. Betygen sätts fel oavsett åt vilket håll det görs på. Att då avfärda ett sätt att komma åt betygfelsättningen på borde tyda på en ovilja att förbättra betygsättningen - eller? Genom sitt uttalande klargör Björklund att det är viktigare att lärarna har ett smidigt jobb än att eleven får ett rättvist betyg. Folkpartiet har profilerat sig som partiet som säger att framtiden börjar i skolan. Om man då inte värnar om framtiden känns allt plötsligt väldigt oseriöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar