Religionsfrihet en självklarthet i Sverige!

Idag verkar det ibland som om fler och fler i Sverige blir allt mer negativa mot andra religioner. Självklart är den stora religionen Islam ofta i centrum i den här diskussionen. Jag tycker själv att det är förvånande att det sker i ett modernt samhälle som vi i Sverige faktiskt lever i. I min värld vill jag tro att vi ska fortsätta i den positiva utvecklingen som tidigare har rusat fram. Att vi ska fortsätta att bli mer öppna för allt.

Vad är farligt med att de har sina egna traditioner? Vad är farligt med att de har egna namn? Vad är farligt med att de har en annan religion? Vad är farligt med att de är människor som du och jag?
-Fördomar.
Det är precis vad jag tror och tycker är farligast. Att folk tror att bara för att en muslim har sprängt sig själv så kommer nästa också göra det. Att bara för att en kristen person går i kyrkan så måste nästa också göra det. Att bara för att en jude var snål så måste nästa vara det.

Visst drar jag upp självklara fördomar, men sanningen är att de fördomarna finns och det finns fler, hundratals, tusentals, ja, jag vet inte ens själv. Vissa kan vara mer invecklade än andra.

Jag vill se att Sverige fortsätter i en positiv utveckling och inte hindrar att det sker. Vi måste låta folk komma hit, för med deras kunskap och erfarenheter kan vi fortsätta att utvecklas själv och som en nation. Ingen vill egentligen ha ett stängt och avskärmat Sverige, men tyvärr, det är dit vi är på väg. Men ett steg i rätt riktning är att försöka vara mer öppen själv. Varför tror ni att folk invandrar? Och tro inte det värsta om folk för då åker ni på däng av verkligheten. Många kommer hit för att vi är, just det, ett bra land. Varför ska vi då gå tillbaka i utvecklingen?

Jönköping, KD och homosexualitet.

Jag förvånas inte över att alla de tre som svarar på frågan "bör samkönade par få prövas som adoptivföräldrar" i Jönköpingsposten 11/8 tvekar. De är positiva till att delta i Pride, men tvekar på de frågor som rör HBT. Det känns lite som att KD i dagarna är på detta sätt: vad är populistiskt korrekt? Vad kan vi säga utan att förlora medlemmar? Vad kan vi säga utan att det låter konstigt? Att delta i Pride är naturligt, men HBT är det minsann inte. Eller i alla fall inte utan tvivel.

Det känns som att var och en inom KD borde sätta sig ner, fundera vad man verkligen tycker, och sedan bilda en ny HBT-politik efter det. Det är åtminstone betydligt trovärdigare. Lite som Tuve Skånberg, som säger att det är olämpligt att KD deltar i Pride, att det är "som om moderater gått i första maj-tåg" och att homosexuella inte borde få adoptera. Jag håller verkligen inte med, men all eloge till honom som i alla fall vågar stå för sina åsikter.

Kluven värld

Jag lyssnade på Kluven värld i dag på P1, och det var idag ganska intressant, speciellt för mig som centerpartist. Det handlade om ungdomar och om valet mellan att stanna kvar i den lilla orten och att flytta in till staden, främst i samband med gymnasiet eller efter studenten. Allt fler ungdomar väljer att lämna de mindre orterna, och gymnasierna i dessa kommuner har ofantligt svårt att överleva - med kanske 10 elever per årskull.

Det är inte speciellt konstigt att allt fler väljer att lämna småorterna idag. Självklart är det lockande att ta sig in till staden, där det finns bio, caféer, uteliv, idrottsklubbar, gymnasium med många inriktningar, och vad som nu kan tänkas, gentemot den lilla orten som kanske på sin höjd har en pizzeria. Jag vet ju själv hur det är för mig, som lever i gränslandet: bor i den lilla orten men nära till storstaden. Inte stannar jag kvar i lilla orten, utan när jag gör något tar jag mig in till storstaden.

Situationen är krånglig. Hur skall man få ungdomarna att stanna kvar i de små orterna? Självfallet ligger inte ansvaret på ungarna. Kulturen säger storstad, skriker det högt, småorterna har inte en chans att göra sig hörda. För, säg, 50 år sedan fanns inte det stora utbudet i storstäderna, och det fanns saker att göra på landsbygden. Varje mindre ort hade en fritidsklubb, ofta driven av ett lokalt ungdomsförbund, eller någon liknande klubb. Dessa mindre orter har blivit av med fritidsklubbarna, de lokala ungdomsförbunden tappar medlemmar, och utbudet ökar drastiskt i storstäderna. Självklart får detta till följd att landsbygden avfolkas, och att storstäderna växer sig allt större.

Jag är inget fan av konservativa idéer, och har ingen lust att gå tillbaka till 50-talet . Vi har kommit så mycket längre, och vi har ett mycket bättre välstånd idag. Det krävs andra lösningar för att ungdomarna skall vilja vara kvar på landsbygden eller i den mindre orten. Det krävs andra lösningar för att de små gymnasierna skall kunna överleva. Det intressanta var att även om programmet förklarade problemen bra, sa inte någon en enda lösning, inte ens forskarna på ämnet.

För mig är en naturlig lösning att ändra på utbildningen. Sverige genomgår, och har genomgått, en enorm strukturomvandling från industri- och lantbrukssamhälle till tjänstesamhälle, och en allt större del av arbetena finns just inom tjänstesektorn. Många små orter lever på tjänstesektorn, tack vare innovativa egenföretagare som startar stora serviceföretag. Jag tänker på Ullared, Lager 157 i Gällstad, de små glassfabrikerna här och var, gårdsbutikerna (som jag inte fattar varför de inte får sälja sin egenproducerade alkohol, det vore ytterligare ett sätt att få liv i landsbygden), och alla andra kreativa lösningar som små orter har gjort. Gemensamt för alla är att de ökat sitt invånarantal från 60-talet. Om man i utbildningen även lär elever att tänka, komma på idéer, vara kreativa, och utökar UF-verksamheten, kanske problemet kommer att lösa sig självt - ungdomar kanske börjar skapa sin egen framtid.

Det finns säkert andra saker man kan göra. Man kan fundera över sätt att skapa en levbar fritid för ungdomar i småorterna. Men vi har ett problem, och det måste komma fram olika lösningar. Det är inte märkligt att folk idag flyttar från småorterna, och jag är förmodligen inte sämre själv - jag kommer nog inte bo hela mitt liv i Hakarp. Det är naturligt att inte alla vill det. Men fler måste vilja det, annars kommer vår landsbygd dö.