Valanalys de moi

I torsdags lyssnade jag på en bra föreläsning av Annie Johansson om den valanalys hon har lett efter riksdagsvalet förra året, som väl inte direkt slutade som vi centerpartister hade tänkt oss. Hon tog upp flera punkter, såsom att vi har en otydlig politik, att vi inte för en tillräckligt bred politik som alla kan ta till sig och att vi kanske inte riktigt själva är överens om vad vi står för, och så vidare; allt finns publicerat i ett över femtio sidor långt dokument.

Det var mycket intressant att lyssna, och många av de som var med och lyssnade hade intressanta synpunkter. Jag reagerade dock på en sak. Man menade att vår politik inte var tillräckligt tydlig. Jag håller inte med - politiken är tydlig när man läser igenom vårt program. Det är vi själva som inte är tillräckligt tydliga, och som inte lyckas nå ut med vår politik. Vi måste satsa på att få andra att förstå det väsentliga i vår politik.

Centerpartiet tror på individen. Inte på att det finns någon som är smartare än den. Det genomsyrar vad vi än tycker. Om vi lyckas få fram det kommer siffrorna öka lavinartat. Annars är det inte centerpartiet som har problem, utan svenska folket.

Högre tillväxt med grön ekonomi

UNEP presenterade igår vid ett möte i Nairobi, Kenya, en rapport som säger att fem gånger mer pengar subventioneras till fossila bränslen än att hjälpa fattiga länder med klimatbekämpningen. Varje år subventioneras närmare 600 miljarder dollar till fossila bränslen, något som känns väldigt ur tiden med tanke på den globala uppvärmningen.

Samma rapport visar att en övergång till en grönare ekonomi skulle öka den ekonomiska tillväxten jämfört med hur det ser ut idag. Det bevisar i stort sett vad Centerpartiet i sitt manifest anser, och likaså vad jag anser. En av huvuddelarna av Centerpartiets miljöpolitik går ut på att "Centerpartiets arbete bygger på övertygelsen att god miljö och ekonomisk utveckling går hand i hand." - och hur mer rätt kan man inte ha, sett till FN-rapporten?

I den här radiosändningen ifrågasätter näringspampen Sverker Martin-Löf som vanligt den globala uppvärmningen och klimatförändringen. Martin-Löf har tillsammans med Per-Olof Eriksson gjort sig kända som motståndare till klimatförändringen. En extremt viktig del i strävan efter en miljömässigt hållbar värld är att företagen tar sig i kragen och sätter sig in i miljöproblemen samt förändrar företagen utifrån detta.

Det är då ett oerhört bakslag om så namnkunniga personer som Martin-Löf och Eriksson motsätter sig klimatförändringen. Eriksson har till och med sagt att

Koldioxidskatter orsakar nedläggning av normalt konkurrenskraftiga anläggningar som sedan byggs i andra delar av världen – vilket inte minskar koldioxidutsläppen.

Anledningen till att vi inte ska bry oss om miljön är alltså för att det skapar en mindre konkurrenskraftig marknad. Vilket direkt motsägs av det som FN-rapporten kom fram till. Då återstår att fråga sig: Vem ska man lita på? Martin-Löf och Eriksson, eller FN?

Brott & Straff

Det straffsystem vi har i Sverige är skamligt enligt mig. Det vi egentligen gör när någon döms för mord är att vi sätter ett pris på en eller flera människors liv.

Den man som i Husqvarna mördade sin förra fru med flera knivhugg dömdes den 18 februari till livstids fängelse. I Sverige betyder livstid inte livstid. Det betyder minst 10 år och sen tidsbestämt straff. Dessutom ska han betala 355 000 kr i skadestånd till hennes anhöriga. Priset på denna kvinnas liv är alltså +10 år och 355 000 kr enligt domen. Jag hörde på radion att mannens försvarare skulle överklaga domen för att straffet var för strängt. Enligt försvararen var alltså kvinnans liv inte ens värt +10 år. Men hennes familj då? Hennes barn och hennes föräldrar och andra släktingar? De har inte fått domen +10 år utan dotter. De har verkligen fått livstid.

Sverige är ett paradis att åka i fängelse i. I fängelset får du mat, husrum, rekreation, träning, utbildning, samtalsterapi etc. Många har dessutom chans att komma ut tidigare än den tid som deras ursprungliga dom var på. Visst är de inlåsta mot sin vilja, men se på andra länder. 11 delstater i USA har dödsstraff. Det är definitivt livstid.

I Sverige avtjänar man också straff simultant. Alltså om någon har gjort sig skyldig till två grova våldtäkter och tre våldtäktsförsök. Straffet för grov våldtäkt är minst 4 år, högst 10 år. Vi kan ponera 7 år i detta påhittade fallet. 7 +7 är 14 och sen finns det personer som har dömts till 1,5 år för våldtäktsförsök. Så lägg på det så blir det 14 + 4,5 = 18,5 år. Men i Sverige avtjänar man dem samtidigt och sitter alltså, i detta fall, högst 7 år.

Man kan mörda flera personer, ingen bestialiskt eller nåt sånt skruvat, utan två mord, vid olika tillfällen. Man kan högst dömas till livstid då. Alltså minst 10 år och sedan få det tidsbestämt. Då är en människas liv värt +5 år.

Vi är för snälla i Sverige.

Sportlov

Liobrálach Òga tar paus i en vecka tills sportlovet i Jönköping är slut. Ni får hålla ut.

Innovativt ska det vara

Ibland blir man imponerad över folks påhittighet, innovationer och entreprenörsanda. Jag tänker på den nederländske främjaren av insekter som mat, den fetmabekämpande britten och så vidare.

Den senaste i raden att få min uppmärksamhet är den extremt innovative brittiska kocken Arthur Potts Dawson. I sina restauranger Acorn House och Water House har han satt upp höga miljömål; hållbara material rakt igenom hela restaurangen har gjort Acorn House till ett miljökämparnas profet. Samma restaurang använder hushållsavfall som gödsel till ny matodling på restauranggården, alternativt bryts ner av maskar i komposten. Hela Water House drivs på vatten på olika sätt, med bland annat vattendriven värme. Hans senaste påfund är livsmedelsaffären The People's Market, en kooperativ marknad som drivs av konsumenterna, och där allt överskott går till lokala odlare.

Det är mer sådant här som behövs om vi skall vinna mot klimatkatastrofen. Innovativa idéer, innovativ politik, och förverkligande av innovationer. Detta är något vi alla måste kämpa för, och Sverige bör vara ett föregångsland. Sverige bör revolutionera miljöbekämpandet, och inse att det inte bara är viktigt, utan ger även vinst ur ett ekonomiskt perspektiv.

Det var därför mycket glädjande när jag läste om Jernhusens idé om uppvärmning av Kungsbrohuset; nämligen med hjälp av värmen som alstras från de personer som passerar genom Centralstationen i Stockholm på andra sidan vägen. Det är mig veterligen helt revolutionerande - jag har i alla fall aldrig hört talas om en byggnad som bokstavligt talat drivs av uppsamlad överskottsvärme. Hur det fungerar får man gärna läsa om i artikeln jag länkade till; annars blir det här inlägget en hel bok ganska snabbt.

Entreprenörskap och förnyelse - det är något vi måste främja i allra högsta grad. Det var därför med viss stolthet för det parti jag sympatiserar med, Centerpartiet, som jag lyssnade på Anna-Karin Hatt, svensk region- och IT-minister, när hon under Centerpartiets kommundagar berättade om just sådana här idéer i Sverige; om hotellägare i Norrland och bönder i Götaland, som alla löser problem på sina egna sätt.

Som parti bör Centerpartiet fortsätta främja detta. Vi är det parti inom svensk politik, och bör fortsätta vara, som sätter fokus på små företags entreprenörskap och innovationer bland dessa, och som sätter fokus på kreativitet och individualitet. Vi bör se på idéer som poppar upp på andra sidan Atlanten eller på andra delar av jorden, inspireras, inspirera, och låta tankarna och idéerna florera. Nu.

Pinsamt, riksdagen, pinsamt.

Alla människor, oavsett yrke, titel eller profession, är bara människor, och kan begå misstag. Det gäller som sagt alla, även om det får litet större konsekvenser om misstagen begås av vissa än av andra. En sådan grupp, där misstagen blir ganska stora om de sker, är bland riksdagsmän. Riksdagsmän är valda för att representera sitt parti för det svenska folket, och inget annat.

Då blir små misstag ganska stora. Som när folk super sig fulla och fängslas (William Petzäll) eller är ute och handlar julklappar vid viktiga frågor (Lars Ohly). Inte sjutton valdes Ohly till sitt ämbete för att kunna handla julklappar när det bestäms om avgifter på Öresundsbron, nej, han valdes för att representera Vänsterpartiet i riksdagen.

Sådana här ageranden gör svensk politik uppriktigt sagt pinsam. Det är pinsamt att högt uppsatta politiker inte kan ta sig i kragen och gå till omröstningarna. Ännu mer pinsamt är det att vissa trycker på fel knappar. Herregud, någon måtta får det väl vara?

Eller såhär: Det största hotet mot demokratin: Julklappsinhandling och svårigheter med knappval.

Jordens undergång

Folk talar om att jorden går under 21 december 2012. Några Maya-indianer skall ha förutspått detta, och flera grupper och hemsidor har skapats. Det är ganska invecklat att förstå anledningen till detta specifika datum, eller bakgrunden till det över huvud taget. Det känns också ganska science fiction att tro att något som några mayaindianer sade för ett antal tusen år sedan skulle stämma.

Det kanske däremot kan vara ganska bra som tankeställare. Med tanke på att

• 2 miljoner fiskar spolades upp i Chesapeake Bay och många andra dog i Nya Zeeland, en del utan ögon
• tusentals rödvingetrupialer föll ner från skyn i Arkansas 
•  fåglar även dog i Falköping
• syndafloden verkar svepa över jorden igen
• och säkert ännu fler makabra händelser

känns det som att man ändå kanske borde börja oroa sig lite över vad som faktiskt händer på vår jord. Det känns ganska avlägset att en domedagsprofetia skulle slå in 2012, men om vi inte på allvar börjar se över hur vi hanterar vår jord är den kanske inte speciellt långt borta.

Därutöver kan man ganska tydligt se att klimatskeptiska Australien drabbas av naturkatastrof efter naturkatastrof. Skrattar bäst som skrattar sist?

Göran Persson lite överoptimistisk?

Idag gjorde Göran Persson en "kort comeback" i rampljuset som inledningstalare på en facklig konferens. Han talade om hur Socialdemokraterna skall utforma politiken, och i synnerhet om vuxenutbildning och klimat. Han sa även, något överoptimistiskt (!!!), att han tror, att med rätt politik, kan Socialdemokraterna vara lika stora som Moderaterna igen vid årsskiftet.

Glädjeropen dånade med en gång. Göran Persson, kom tillbaka! Ge stabilitet åt Socialdemokraterna! Vi behöver dig! Och så vidare, och så vidare. Det kändes nästan som Mubarakanhängarna i Egypten som prompt vägrar släppa taget om Mubarak, trots att förtroendet för människan har sjunkit lavinartat och att hans politik var förstörande för landet.

Jag tror dessutom att Göran Persson har fel. Socialdemokraterna kommer inte bli lika stora som Moderaterna igen innan årsskiftet. Det är absolut överoptimistiskt att tro. Alliansregeringen har tagit sig igenom en enorm ekonomisk kris med bravur, och är på kraftig uppgång igen, till skillnad från många andra länder. Vänstermänniskor argumenterar att "det är fortfarande dåligt, folk har det fattigt". Det är det väl ingen som förnekar. Dessa tycks glömma bort att vi precis har kommit ut ur den ekonomiska krisen, och att det tar tid att reparera alla skador.

Vad som skulle få folket att inse något annat kan jag inte förstå. Det enda sättet som jag tror att Socialdemokraterna skulle bli lika stora som Moderaterna igen på är om en ny ekonomisk kris inträffar. Om det är det som Göran Persson inombords går och hoppas på så känns det nog ganska skönt om vi slipper honom som partiledare.