Bilder från Berlin

CUF Jönköping var häromveckan på en liten trip till Berlin. Här kommer några bilder.

Typisk svensk chokladtårta! Ser det inte gott ut? Någon som känner igen den?

Unt Reichstag!

Och så lilla Brandenburger Tor

Med tanke på intensiv debatt?

Gamla moster Beata!

Centerpartiet, Ungdomsförbundet, Centerkvinnorna - och - Centerbjörnarna!

Tappade precis allt förtroende för IOGT-NTO.

Mikael Bondesson skriver på Dagens Nyheter att det är "Fritt fram för en snaps på äldreboende" - i en utredning till Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, föreslås det att äldre skall få rätt att dricka alkohol i gemensamma lokaler. Jag har inte ens reflekterat över att det inte skulle vara så - jag tog det som självklart, eftersom äldre är lika myndiga och vuxna som yngre vuxna - bara att de har mer livserfarenhet.

Så kommer ordföranden i IOGT-NTO:

– Det känns sorgligt att alkoholen måste vara med överallt.

Och jag typ smäller av. Jag, mitt ungdomsförbund, det parti jag förlikar mig med, och förhoppningsvis de flesta i detta land, arbetar hårt för att minska på grupptillhörigheterna i samhället, för att se folk för den individ de är, inte för om de är man, kvinna, homosexuell, förståndshandikappad, gammal, invandrare, och så vidare. Det handlar om att skapa ett samhälle där man har homogena regler vilken grupp man än tillhör, där man hyser ömsesidig respekt. Och med  ordförandens uttalande ovan förstår jag att i alla fall inte hon håller med mig om min människosyn.

Jag har full respekt för att IOGT-NTO vill förbjuda all alkoholkonsumtion. Jag har full respekt för de flesta åsikter. Men jag respekterar inte ren diskriminering. Man kan i n t e legitimera förbud mot alkohol bland äldre genom att säga att "det känns sorgligt att alkoholen måste vara med överallt". Det är ju som så att alkoholen är en vana i vårt samhälle, inte bara bland de äldre. Och ska vi förbjuda medelålders människor att köra bil, eftersom "det är tråkigt att man åker så mycket bil med det här med miljön och det"? Om de nu vill förbjuda alkohol så är det väl ultrakorkat att börja med de som ändå kommer dö härnäst?

Och egentligen. Äldreboendet är säkert inte det roligaste stället på jorden. Man vill helst bo i en egen bostad, sköta om sig själv, vara herre över sitt eget liv. Om man nu ändå bor på ett äldreboende, varför ska man inte få unna sig lite vin som omväxling?

Barn i protester?

Det är ganska intressant att läsa om det medierna älskar att kalla för "Påskupproret"; när folk protesterar mot alla de nya utförsäkrade som kommit som ett resultat av att Regeringen börjat jaga efter bidragssnyltare. Det är förståeligt, alla nya regelförändringar blir inte perfekta i samma sekund som de genomförs. Det är ett steg i rätt riktning - men ett steg som självklart behöver finslipas.

Upprörd blir jag dock när jag, på DN:s första sida, ser små barn, knappt äldre än sex-sju år, som står och demonstrerar mot utförsäkringarna. Naturligtvis kunde det vara så, att den sex-sju år gamle killen kunde ha läst på sin politik, att han kunde ha kontinuerligt följt medias strömningar, och följt opinionsbildningen. Visst kunde det vara så, att han har nått sin egen övertygelse om vilken politik som är den rätta.

Nej, jag kan inte ljuga mer. Det framstår som alldeles uppenbart att dessa barn har växt upp i helt åsiktsstängda förhållanden, där de har vinklats av sina föräldrar, där deras föräldrar har fött upp dem för att bli föräldrarnas avbild. Så bör inte ett föräldraskap gå till. Ett barn bör själv få bilda sina egna åsikter, ett barn bör få tycka som det vill.

Min släkt är till ganska stor del belägna till vänster på höger-vänsterskalan. Jag har tagit steget över till höger - där har jag hittat åsiktsjämlikar, folk som tycker ungefär samma sak som jag. Det betyder inte på något sätt att jag tycker mindre om min släkt, att jag nedvärderar dem, eller att jag inte klarar av att umgås med dem. Vi har bara vissa meningsskiljaktigheter vad gäller åsikter. Det är ett direkt resultat av att mina föräldrar inte har tvingat på mig någon åsikt; de har inte sagt så här och så här skall du tycka. De har aldrig sagt åt mig att gå med i någon demonstration. De har fungerat som diskussionspartners där båda "sidor" fått lufta sina åsikter.

Så bör man göra med sina barn. Man bör inte ålägga dem den ideologi man själv följer. Man bör inte påpracka ett barn åsikter. Alla ska få bilda sina egna åsikter - åsikter är ju trots allt högst individuella. Det känns som en grundläggande rättighet i en demokrati, att inte bara ha åsiktsfrihet gentemot staten, utan även emot sina föräldrar och sin omgivning.

Men sen kan man ju diskutera om sex-sjuåringar skall vara med och demonstrera över huvud taget. Till vilken grad har de lyckats nå sin politiska övertygelse. Nåväl, det är ju trots allt upp till föräldrarna att bestämma.

Eloge till Hanif Bali

Jag ska inte påstå att jag är något fan av Hanif Bali. Jag håller inte med om hans åsikter och det han skriver på Twitter är ibland lite väl magstarkt. Men idag ska han ha all eloge för den artikel han har skrivit på Newsmill om hans twittrande och mötet mellan Ylva Johansson och Sven-Olof Sällström.

Twitter ger en klockren möjlighet till, som Anna-Karin Hatt (C) uttrycker det, köksbordsdemokrati, där kort men ändå ofta viktig information snabbt går ut till en stor bredd väljare. Det är ett sätt för politiker att berätta om sin vardag, och det är ett sätt för väljare att följa vad som händer i Sverige. Att Hanif Bali (M) då berättar om att Ylva Johansson (S) och Sven-Olof Sällström överlägger med varandra är då inget annat än ett fint tecken på en fungerande "köksbordsdemokrati".

I det här fallet är demokratin jobbig för Socialdemokraterna, och det chockerande agerande som därefter följde får mig att vilja sluta kalla de som uttryckt följande för demokrater och bara kalla dem socialister:

"Nu kräver alltså Socialdemokraterna via sin gruppledare i riksdagen ett frikort för att få förhandla med Sverigedemokraterna i smyg. Gömt från allmänhetens medvetande och dolt från journalisters granskning. Genom att kräva ett förbud mot att twittra så vill S begränsa medborgarnas insyn och skapa sig fritt utrymme att förhandla med Sverigedemokraterna."

Att förbjuda demokratins gång går emot vår grundlag, går emot det som Socialdemokraterna själva säger att de står för, och går emot allt sunt förnuft. Sverige är en av världens mest fungerande demokratier - det ska vi värna om, och inte inskränka på.

Jag kommer ihåg den tid när Socialdemokraterna, under Mona Sahlins ledning, var de som starkast slog sig mot bröstet och sa att de aldrig skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Verkligheten visade att Socialdemokraterna är det parti som mest har samarbetat med Sverigedemokraterna. Om de verkligen vill fortsätta på den linjen, då skall de i alla fall göra det öppet och visa hur de sviker det förtroende som deras väljare har gett dem.

Berlinresa

Imorgon påbörjar CUF sin långhelgsresa till Berlin. Det kanske blir lite tyst på bloggen. Håll tummarna för att vi får det roligt!

Historielöst utan framtidsutsikt

När jag för första gången såg namnen på de som kommer pryda våra sedlar i framtiden tänkte jag inte, som vissa andra, att det var kul att Astrid Lindgren äntligen fick sin plats på tjugokronorssedeln. Istället reagerade jag på det mycket märkliga urval av personligheter som inte bara är historielöst, utan även helt utan framtidsutsikt.

Från Commons, okänd skapare; från före 1969

Det finns några vanliga motiv som återfinns i många länders sedelsystem. USA har på sin endollarssedel George Washington - USA:s första president och på sätt och vis grundaren av landet. Abraham Lincoln föräras också med en plats på sedeln. Storbritannien har den nuvarande drottningen - Elizabeth II. Bohdan Khmelnytsky, som pryder en av Ukrainas sedlar, räknas som en av landets grundare. Ryssland använder sig av Peter den Store.

Jag kan dock gå med på några av de som Riksbanken har valt. Astrid Lindgren har etsat sig fast i den svenska folksjälen. Dag Hammarskjöld fungerar, kanske lite på samma sätt som Mahatma Gandhi pryder Indiens sedlar, lite som en internationell "hjälte". Men var i bilden Greta Garbo, Birgit Nilsson och Evert Taube kommer in är mig helt oförståeligt. De bjuder inte på några historiska under, och kommer inte vara speciellt ihågkomna av framtiden. Gå ut på stan idag och fråga tio slumpvis valda personer - förmodligen kommer knappt en ungdom svara rätt på frågan vem Birgit Nilsson är.

Jag kan inte begripa deras tankegångar. Rimligtvis bör de som pryder våra sedlar ha antingen varit politiskt, kulturellt eller historiskt väldigt viktiga. Jag kan komma på flera namn; Birger Jarl som grundare av Stockholm och stamfar till Folkungaätten, Gustav Vasa (som förresten redan pryder sedeln), Carl von Linné (nej men oj, det gör han med), Alfred Nobel, Louis de Geer (första statministern), August Strindberg, och så vidare. Jag skulle förmodligen kunna komma på ännu fler namn som känns relevantare än Birgit Nilsson och Evert Taube.

Det är inte bara att Taube och Nilsson inte har varit viktiga historiskt eller epokbrytande. De är dessutom starkt knutna till vissa generationer och vissa samhällsgrupper. Eftersom de är stora hos en äldre generation är de dessutom helt utan framtidsutsikt, och kommer förmodligen vara bortglömda om 200 år. Och ett grundläggande krav för att få sitt ansikte på sedeln borde vara historielöshet. Eller åtminstone inte att personerna glöms bort innan sedlarna slutar att användas. Det bästa vore förmodligen att behålla de som redan är.

Länk

Centerpartiet öppet

För ett tag sedan annonserade Fredrik Federley att han kandiderar till partistyrelsen. Inte långt efter kom Anna-Karin Hatt, något som berättas om här (med viss kritik). Oavsett så verkar det som att en våg av öppenhet har drabbat (eller nått, beroende på hur man ser det) Centerpartiet. Idag fortsatte vågen och blev i det närmaste en tsunami i storlek. Hanna Wagenius och Ingrid Lundqvist klargjorde att de båda kandiderar till att ta över efter Magnus Andersson som ordförande i CUF. Detta analogt med att Miljöpartiet också börjat bli allt öppnare med kandidaturer.

Jag tycker att det är trevligt att folk för en öppen agenda, och att folk i allmänhet borde tala klarspråk och inte alltid bara realpolitisera sig fram genom tillvaron. Dock blir det lite komiskt när person efter person klargör sina kandidaturer, som att det vore en fluga och inte något man gör för ideologins skull. Hade det varit en djupt rotad tradition hade det varit väldigt trevligt. Som det är nu blir det hela just - lite komiskt; på sätt och vis känns det som att påföljande kandidaturer offentliggörs för att den första inte skall få för stor chans att komma in.

Det hela är en företeelse som borde bli allt vanligare oavsett vad det gäller; att man är öppen med vad man gör, vad man har gjort och vad man vill göra. Det är en företeelse som passar på Centerpartiet, som står för lite krångel, för öppenhet, enkelhet och frihet. Jag hoppas dock att alla kandidater offentliggör sina kandidaturer för att de vill göra så, inte för att de vill haka på en fluga eller för att öka chansen att kandidaturen resulterar i en styrelseplats. Men som alltid med politik är det svårt att veta. Och det är inte omöjligt att anledningen har ändrats till imorgon.