Tal till Norge

I fredags hände det ofattbara i Norge. En galen man mördade över 70 människor, varav de allra flesta barn, barn som befann sig på ett ungdomsläger på en ö, och som samlats i sitt arbete för mångkultur, mot rasism och för sina åsikter. Han tyckte inte de förtjänade att leva, då de hade fel åsikt. Just det är grundprincipen för terrorism. Det här är rätt och slätt ren terrorism.

Ungdomsförbunden är något som är helt unikt för Norden. På inget annat ställe i världen är så många ungdomar aktiva politiskt frivilligt, och med sådan målmedvetenhet. Det är bland det finare vi har i Norden, och en viktig grundpelare i vår demokrati.

Det var den här grundpelaren som den galne mannen gav sig på. Han ville utrota förespråkare för mångkultur, han ville utrota hundratals ungdomar för att de hade fel åsikt. Tack och lov blev han stoppad innan alla hade dött, men faktum kvarstår: Politiker lever inte längre i säkerhet ens i Norge.

Kort efter att den extrema tragedin hade inträffat gick otaliga experter ut och sa att det var islamister som hade begått det här dådet: det var väldigt typiskt Al-Qaida. Klockrent. Polisen hade inte inlett sin förundersökning, brottslingen hade inte gripits än. Men det var klockrent att det rörde sig om islamism på hög nivå.

Polisen grep en lång, blond norrman och det spred sig snabbt att mannen hette Anders Behring Breivik. Men det var fortfarande ett dåd av islamister - Breivik måste ha kopplingar till islamistiska rörelser. På lördagen namngav den brittiska tidningen ”Sun” en artikel: ”"Al-Qaeda" Massacre: NORWAY'S 9/11”.

Det här är mycket, mycket farligt. Muslimer har det redan väldigt tufft i Europa. Rasismen utbreder sig allt mer, glåpord flyger efter personer med mörk hud, och även om du är adopterad kan du få ett helvete om du rör dig i fel kretsar. Vi måste inse att folk är individer och att man aldrig kan anklaga en hel grupp för något en individ gör. Vi måste börja respektera våra medmänniskor, oavsett om de är judar, muslimer, kvinnor, socialdemokrater, och så vidare.

När det här hände blev jag rädd. Jag var inte rädd för att dö, eller att någon jag kände hade dött. Det jag verkligen var rädd för, det var det samhälle som börjar växa fram. Jag blev rädd för de onda krafter som verkar försöka utplåna allt gott, rädd för att demokratin som nu sprider sig i världen skulle börja vackla, och jag blev rädd för den värld som mina barn en dag kommer växa upp i. Jag bestämde mig dock för att förändra rädslan till en positiv drivkraft. Jag bestämde mig för att jag aldrig, under några som helst villkor, låta terrorism och icke-demokratiska krafter skulle få styra över mitt liv, och jag bestämde mig likaså, för att jag skulle använda varje möjligt tillfälle för att hjälpa till att besegra rasismen, terrorismen och extremismen. 

Något som är fantastiskt efter att något sådant här har hänt är den sammanhållning människor uppvisar. Till vardags är vi politiker centerpartister, eller vänsterpartister, eller kristdemokrater, eller vad det nu mår vara, och står och diskuterar om höjda eller sänkta skatter, om privatiseringar av apotek, eller vad det nu må vara. Vid de här tillfällena släpper vi allt var partipolitik heter, och vi står tillsammans enade, och sörjer för det hemska. Om alla vi som engagerar oss starkt för demokrati, mot rasism och för en öppen värld använde den här extrema styrkan tillsammans skulle vi vara så mycket starkare än de marginaliserade men orädda psykopater som vill ändra politiken genom våld.

Jag vill avsluta med ett mycket starkt citat återgivet av Jens Stoltenberg, statsminister i Norge:

Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans

Tankar till våra grannar i Norge

Och det de glömde, var respekt

Den 30 januari 1933 utnämndes Adolf Hitler till rikskansler i det då nybildade Nazityskland. En av grundpelarna i Nazitysklands politik var att etablera ett vi och dem-tänkande, där flera samhällsgrupper, huvudsakligen judar, men även romer, handikappade, homosexuella, med flera, skulle frysas ut, och där nazisterna, ju längre deras styre gick, även skulle komma att genomgå ett av de största massmorden som någonsin har begåtts.

Antisionismen och antisemitismen var dock inte något nytt när Hitler började leta syndabockar i judarna i Tyskland på 1930-talet. 1897 hölls en uppmärksammad sionistisk konferens i Basel, som kom att bli något av en startgrop för antisionismen under 1900-talet. Sionisterna ville ha en judisk stat – något som skrämde bland annat araber till att bli antisionister. Syndabocksletandet av judar är alltså en gammal företeelse - och rasismen och det allmänna syndabocksledandet är betydligt äldre än så.

Wikipedia förklarar rasism på följande sätt: "Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra."

Om Egypten behandlade israelerna såsom andra mosebok berättar (ganska omtvistat) är det ett väldigt tidigt exempel på någon slags rasism. Alexander den Store var också en rasist, i det att han var en extrem hellenist - han ansåg att den grekiska kulturen var högst stående och skulle spridas över hela världen. Rasismen har sedan fortlöpt, och med den europeiska upptäckten av stora delar av Afrika och Amerika minskade inte direkt rasismen, ej heller när den kristna missionen tog sin start.

Förmodligen har historien ännu fler exempel. Man kan i alla fall lätt komma fram till att rasism är ett väldigt gammalt fenomen. Det kan ha förekommit i olika former, men grunden är alltid densamma – ”vi är bättre än dem”.

Nu är det är egentligen inte speciellt intressant att fastlägga att rasismen förekommer och har förekommit - det kan varje människa vid sunt förnuft själv komma fram till. Intressantare är då vad orsaken till rasismen är. Här säger Wikipedia att rasistiska åsikter grundar sig vanligen på skillnader mellan raser, etniska grupper eller kulturer. Dessa skillnader kan vara statistiskt säkerställda, erfarenhetsbaserade eller erhållna genom hörsägen.

Jag har en teori till varför rasismen är så vanligt förekommande. Den är inte grundad på någon som helst forskning, men för mig känns den rimlig, och rättfärdigas något av definitionen ovan. Jag tror att man på ren instinkt letar syndabockar i personer som inte är likadana som än själv – det ligger naturligt för oss att kritisera abnormiteter; passar man inte in i samhällets bestämda mall så har man minsann inget i samhället att göra. Och om det ingår i samhällets bestämda mall att man ska tro att Jesus är Guds son, då är det besvärligt att vara jude.

Det här syndabocksletandet i andra människor är något varje person måste kämpa emot inom sig själv hela tiden - det är extremt lätt att börja skylla alla möjliga problem på vissa grupper. Man måste alltid tänka på att respektera andra människor, och om man inte håller uppe respekten är det inte långt kvar till att det som hände i Nazityskland händer igen. Hur modernt samhälle vi än lever i, och hur global världen än är, fortsätter folk, även i Sverige, att leta syndabockar i andra människor, och glömmer bort att respektera människor som inte passar in i samhällets bestämda mall – normen. Jag tänker framförallt på invandrare, men även homosexuella, och säkert andra.

Läs nedanstående textstycke om rasism i Sverige av Paul Lappalainen, ur hans avhandling "Institutional Racism in Sweden and Europe":

In words and theory - equal rights are assumed to exist; discrimination is denied; racism is narrowly defined so that it only applies to ideological extremists. In actions - concerning ethnic minorities, including immigrants, they are to be helped, educated, trained, controlled and disciplined. This hides and deflects the focus from those with the power to discriminate and those who benefit from discrimination.

Jag blir beklämd över att rasismen är så utbredd, och att människor som inte passar in i mallarna och normerna är så utsatta för diskriminering, inte bara direkt, utan även indirekt - genom arbetsmarknad, utbildning, etc. Alla som förstår att människor behöver respekteras och att man inte behöver uppfylla alla, eller knappt ens några, av samhällets mallar - försök att överföra det även till vardagliga situationer, oavsett om du är företagsägare, lärare eller jurist. Det är ju trots allt vi som bor i samhället som definierar samhällets mallar - och även om man skall få vara som man vill, skulle det nog underlätta för ganska många om normerna motsvarade dagens samhälle och inte en människosyn som existerade på romartiden.

Alla som inte respekterar invandrare, muslimer, homosexuella, eller vilka det nu må vara - far åt fanders. Det är sådant agerande som rasister och nazister, eller vad det nu må vara, utövar som gör att saker som Förintelsen faktiskt inträffar, har inträffat, och förmodligen kommer, i nya former, igen att inträffa. När Hitler den 30 januari 1933 blev rikskansler i Tyskland, och inledde ett av de största massmorden genom tiderna, var det inte genom en statskupp. Det var genom demokratiska val, där folk som hade glömt bort att respektera folk, utan bara var ute och letade syndabockar, som Hitler och hans politik tog livet av sex miljoner oskyldiga judar. Sex miljoner judar dog på grund av att 30% av Tysklands befolkning hade glömt bort ordet "respekt".

Labour: "Murdochimperiet bör upplösas"

När jag bläddrar genom nyheterna på text-TV, ser jag rubriken Labour: "Murdochimperiet bör upplösas", och läser följande text:

Labour: "Murdochimperiet bör upplösas"
                                        
  Labourledaren Ed Miliband anser att   
  Murdochs medieimperium bör upplösas   
  för att undvika maktmissbruk.         
                                        
  Utspelet kommer efter avslöjandet att 
  den nu nedlagda Murdoch-tidningen     
  News of the World avlyssnat en rad    
  personers telefoner.                  
                                        
  Murdoch-familjen kontrollerar 20      
  procent av den brittiska medie-       
  marknaden. Marknadsandelar som        
  Miliband nu vill begränsa med regler. 
                                        
  -Sådan maktkoncentration är rätt och  
  slätt farlig, sade Miliband i en      
  intervju i The observer.          

Av Michael Albov. CC-BY-2.0.
Länk

Det är nu det börjar bli mycket, mycket, farligt. Miliband vill alltså mota Murdochs medieimperium genom att reglera media. Det Murdoch och News of the World har gjort (om du inte är insatt, läs här) är förskräckligt, men det som Miliband säger är om möjligt ännu förskräckligare.

Man har vid det här laget vänt sig vid att diktatoriska länder som Kina använder regler och lagar för att styra landets media. Det har förknippats med arabländerna innan revolutionerna att se till att inte fel information kommer ut. Men att Storbritannien, bara några hundra mil över havet, ett västland, ett demokratiskt sådant, och även om så bara partiledaren för ett parti, ens överväger att reglera media, är skrämmande.

Utöver det så måste ju ändå händelseförloppet tala för sig själv. News of the World har redan lagt ner, och skadan är oerhörd för Murdoch - folket vet att hans medier inte är att lita på, och kommer förmodligen inte köpa dem. Ett av hans absolut största affärer, köpet av BSkyB, gick dessutom om intet. 

Jag hoppas att Murdochs medieimperium går under. Men om det är till följd av att Miliband och Storbritannien reglerar landets media, då blir jag rädd.

Expressen, Dagens Nyheter

Sverige liberalt?

Häromdagen läste jag i en artikel om en undersökning som har gjorts, där målet var att se vad resten av världen anser om Sverige. Svaret var, förvånande nog, att Sverige är en liberal nation. För mig som invånare i Sverige finns det ett antal anledningar till att jag verkligen inte kan se Sverige som en liberal nation, områden där staten bestämmer alldeles för mycket över medborgarna, där staten inte tror att människors sunda förnuft är dugligt nog.

Jag bara förstår inte hur ett land där:

• Staten bestämmer var någonstans, och på vilka tider (inte söndagar!) invånarna ska köpa alkohol
• Staten bestämmer att personer som bytt kön skall tvångssteriliseras
• Staten tycker att det är okej att sno gruvligt med pengar av invånarna
• Staten bestämmer vad som är fin kultur och inte
• Staten tycker att det är rimligt att skolbarn inte får baka bullar att sälja, eller för den dels skull ta ut en mindre avgift för att kunna åka på skolresa
• Staten bestämmer att unga ska sparkas före äldre, och är därmed åldersdiskriminerande
• Staten bestämmer att gamla människor med kroniska smärtor måste fortsätta sina liv, även om de äldre inte vill det. Det leder till att staten anser att det är mer lagligt för dessa att ta självmord.

kan ses som liberalt.

Jag tror jag skulle kunna fortsätta ganska länge, och rada upp ännu fler exempel, men det kanske skulle bli något  för upprepande.. Principen står fast; på något felaktigt, outgrundligt sätt har det spridits att Sverige skulle vara liberalt jämfört med andra länder. Hade det varit så att jag sett Sverige som ett liberalt land hade jag varit stolt över det.

Nu är det inte så, varken i partipolitiken eller mentaliteten: Om jag, till exempel, nämner att jag är emot kvotering men ändå anser att kvinnor och män, eller för all del alla människor, skall vara jämställda, ses jag något allmänt som en idiot. Jag hoppas att Sverige en dag blir en liberal nation, men innan dess kan jag inte känna stolthet för hur liberalt Sverige är.

Logga Likes Photoshop!

Borde inte göra nattliga inlägg. Men som Eric säkert håller med mig om: "Inlägg är bra!"
Men ja, tänkte bara säga att den nya loggan är uppe om ni kollar till vänster om inläggen här på bloggen och i detta inlägg. Självklart pryder texten JKPG den nya loggan samt en liten text för att förklara för bortkomna att detta alltså är några utav Centerpartiets Ungdomsförbunds medlemmar som håller i denna blogg.
Jag hoppas att ni gillar den även fast det råder delade åsikter om just loggan i sig. Enjoy!