Sviniga lagar med tydlig bismak

Den senaste tiden har mycket av innehållet i svensk media kretsat kring överreglering av det svenska samhället; det kanske tydligaste exemplet är "Regleringen av krogbranschen hamnar nu på lakritsshots-nivå" , en händelse som Aftonbladet och Sydsvenskan med flera rapporterade om. Händelsen bestod i att en krögare förbjöds att servera lakritsshots. För den som är intresserad lydde den bakomliggande lagtexten såhär:

8 kap. 3 § Den som har ett stadigvarande tillstånd att servera spritdrycker har, efter anmälan till kommunen, rätt att krydda spritdryck för servering som snaps i den egna serveringsrörelsen.

PD (från US Departmenf of Agriculture, via Commons)

Det vill säga, du måste anmäla till kommunen innan du vill krydda din egna spritdryck. Något märkligt, men få saker är som de ska i det stelbenta, byråkratiska landet Sverige.


Ganska ofta pratar folk om de absurda lagarna i Ohio, eller Utah, eller vilken amerikansk stat det nu är, lagar i stil med att man inte får kasta älgar från flygplan. Ganska få av dessa personer vet speciellt mycket om den svenska lagen. Ytterst få vet nog, att vi fortfarande, från 1736, har kvar "Lagen om svin i ollonskog". Lagen ligger under Byggningabalken, kapitel 12, och består av fyra paragrafer (se lagtexten). Den lyder såhär:

12 kap. Huru svin må i ollonskog släppas

1 § Äga flere ollonskog samman; då skola de i rättan tid sig förena, huru många svin där kunna födas, och släppe sedan var in efter ty, som han del i skog äger. Släpper någon flera in; haven de andre våld att taga dem upp, och han böte en mark för vart svin, och skadan åter. Äger han ej själv så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras svin för lega intaga. Gör han det ej; då må de andre hans del saklöst nyttja.

2 § Var som tager annans svin för lega, skaffe dem åter, eller gälde det de värde voro, då de togos emot. Gitter han visa, att de av sot dött, eller förkommit av annan händelse, och finnes han ej hava varit där vållande till; vare saklös. Samma lag vare, där boskap för lega till bete eller foder tages.

3 § Löpa svin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge då skogsägaren första och andra gången honom till, som svinen äger, att taga dem bort, och hålla dem där ifrån. Finnas de där sedan; då må skogsägaren dem upptaga, och låte goda män pröva, vad för dem betalas skall, där dem bägge ej därom åsämjer.

4 § Släpper någon med vilja svin å annans ollonskog, som inhägnad är; have dem till skogsägaren förverkat. Komma svin, eller annat fä, som ollon äter, annorledes där in; gånge därom som i 9 kap. urskilt är. Varda svin dräpne, eller slagne; då bötes, och gäldes de åter, som om annat fä i 22 kap. stadgas.

Lagen är inte direkt skriven på modern rikssvenska, utan snarare ytterst svår att förstå. Jag tänkte därför tolka de "roligaste" delarna, paragraf 3 och 4. De säger något i stil med att om en gris springer till en annan skogsägares skog, måste den andra skogsägaren säga till den som äger grisen två gånger. Om de efter andra gången finns kvar kan den andra skogsägaren ta dem och låta goda män bestämma bötessumma. Om någon däremot med vilje skulle släppa in en gris i en annan ägares skog som är inhägnad är grisarna istället i skogägarens ägo. Om grisar, eller andra djur som äter ollon (ja, som i ekollon), händer det som står i kapitel 9. Notera dock där, att kapitel nio är tagen ur bruk. Om grisarna dödas eller blir slagna får ägaren böta till skogsägaren, och de måste återgäldas, så som det står i kapitel 22.


Det hela är extremt skrattretande. Visst är det lite gulligt att vi i Sverige också har lagar som de har där borta i Ohio, och visst är det lite nationalistisk stolthet över att ha kvar vår allra äldsta lag, den om hur man får släppa grisar i ollonskogar. Men förvånad över situationer som den med den förbjudna lakritsdrickan, nej det kan jag inte längre bli. I ett samhälle där politiker vill överreglera precis varje del av samhället, utan att över huvud taget beakta individens eget förnuft, uppstår situationer, är det inte speciellt förvånande att man hittar lagar om hur många gånger en skogsägare ska säga till en grisägare vars grisar har flytt in i skogsägarens ollonskog, eller att krögare inte får servera lakrisshots. Eller, i Sverige är inte något speciellt förvånande. Det skulle inte förvåna mig jag exempelvis vaknar upp imorgon och märker att radion är förbjuden. Det är ju trots allt fildelning.


Ps. Lite gulligt är också kapitel 21, som handlar om att man äger det bi som bosätter sig på ens domäner, även om det från början är en annan persons. Fast om biägaren redogör för det träd som bina nu har bosatt sig i, är det fortfarande biägarens. Eller bara patetiskt. Bestäm ni. Ds.