Illusionen om liberaler

Jag har flera gånger fått höra att liberaler är egocentriska och bara tänker på sig själva. "Jaha!", svarar jag då. "Är jag självisk?". Det förvånar mig då jag flera gånger har fått höra att jag är en av de minst själviska personerna som någon känner. "Jaha!", svarar jag då. "Är jag inte liberal?". Jo, det är klart jag är liberal! Och jag bryr mig om andra lite för mycket ibland. Är jag ensam om det då? Eller har jag bara fått tag på fel ideologi? Absolut inte. Jag känner flera, likasinnade liberaler, som med mig bryr sig mycket om andra och andras välbefinnande.

Jag brukar undra varför så många tror/tycker att liberaler är själviska. Är det för att vi vill ha mer frihet? Att få bestämma över våra egna liv? Men vi tycker samtidigt att DU ska få bestämma över DITT liv också på det sätt som DU vill. Är det fel utav oss?

Jag läste även en artikel om att folk som har högerpolitiskt intresse har ingen empati och är tydligen hjärnskadade. "Jag blir alltmer övertygad om att människor som är politiskt höger på riktigt, de är bara några få men desto mer inflytelserika, faktiskt lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet.  De, liksom vårt samhälle, lider av funktionsnedsättningen Right Wing Disorder. Den tvingar oss att agera osolidariskt egoistiskt och det är därför vi mår så kasst." Om detta nu stämmer så undrar jag varför jag aldrig har fått någon ekonomisk ersättning som de flesta andra med funktionsnedsättningar får.

Jag kan bli ganska förbannad på det här synsättet för allt det betyder för mig är ett sätt, ett patetiskt sätt, att försöka försvara sig själva och få andra att tro att frihet är något dåligt. Så jag skulle bara vilja be om ursäkt för att jag tycker att folk ska få bestämma över sig själva, tro på det de vill, få så mycket pengar kvar av sin egen lön, förbättra skola, vård och infrastruktur och världen rent ut sagt. Förlåt mig för det!

När frihet är något dåligt, då vet jag att jag lever för ingenting.