Nej, vi ska inte sträva efter att alla elever skall klara målen

Under Miljöpartiets kongress yppade en person under debatten om friskolors rätt att ta ut vinst något i stil med föjande:

 "Det viktigaste är att se till att alla elever klarar målen."

Ett i övrigt ganska bra debattinlägg föll där helt pladask. Just det ser som det allra värsta för hela det svenska skolsystemet - åsikten att  alla ska klara målen. Visst är det viktigt att alla klarar målen, men skolan blir extremt bristfällig när man bara strävar efter att alla ska klara målen.

Det som blir det stora problemet med den åsikten som grund är att alla elever som lätt klarar målen blir extremt understimulerade. Alla lärare fokuserar på att de "dåliga" skall höjas till samma nivå som de "bra" eleverna, vilket skapar en homogen skola där lärarna sätter krokben för ambitiösa och studiebegåvade elever. Just den känslan har förföljt mig och flera andra bekanta under hela skoltiden. Skolan blir en plats där man är rastlös och understimulerad - något som i sin tur skapar den skolk som Jan Björklund är så arg på.

Den största utmaning som den svenska skolan har, och vad den måste göra, är att stimulera alla till att nå de bästa resultat de kan och absolut inte att stimulera alla till att klara målen. Om vi inte genomför den förändringen kan vi förvänta oss att svensk skola fortsätter försämras i relation till andra. Om vi inte värnar om ambitiösa människor, hur kan då samhället gå framåt?