Pragmatik i miljöpolitik?

En av de mer kontroversiella politikområdena idag är miljöpolitiken. Gröna anhängare debatterar mot gröna anhängare debatterar mot andra gröna anhängare som debatterar mot någon man inte riktigt vet vad det är. Svensk miljöpolitik går mer ut på att stigmatisera den man inte håller med än att faktiskt föra en konkret politik. Det hela blir någon slags halmgubbe-argumentation med många åsikter men liten eller obefintlig substans.

Det man inte tänker på är att man bråkar om jordens framtid - om vi vill leva om 100 år eller inte. Alla vill såklart att jorden skall finnas om 100 år - så egentligen är det väl inget att bråka om? Ändå blir det såhär. Och såhär. Vilket leder till det här, och det här. Det är mycket allvarligt att miljöpolitiken inte kan bli mer pragmatisk, och att ideologisk övertygelse till en så hög grad styr. Det bidrar till en situation där man kämpar mer om att få väljare på den miljöpolitik man för, än att bidra till en mer hållbar miljö.

Detta gör att man kan börja ifrågasätta hur politikers betydelse i miljöfrågorna. Kanske är det bättre att till allt större del lita på sakkunniga. Tillsätta fler apolitiska organ. Starta nya paneler. Problemet kommer dock inte försvinna - det kommer alltid finnas massa som argumenterar om varandra; om global uppvärmning över huvud taget existerar, om kärnkraft är bra eller dåligt, om bilar skall försvinna eller förbättras, och så vidare.

Om inte miljöpolitiken pragmatiseras och till allt större del bedrivs utefter forskning, teknik och sakkunskap, utan fortsätter vara en ideologisk pekpinne kommer miljön förmodligen aldrig förbättras. Miljöpolitiken måste vara uppbyggd på realism, forskning och kunskap; vad behövs göras, hur ska det göras, och kan vi göra det? Vad som behöver göras är det första steget som alltid borde funderas över. Vilket är vad man exempelvis misslyckats så med i Tyskland. Hade pragmatismen och sakkunnigheten styrt hade kolkraften fasats ut innan kärnkraften. Men där lyckades populismen övervinna pragmatismen och händelserna i Japan försämra utsikterna för en bättre miljö.

Jordens undergång

Folk talar om att jorden går under 21 december 2012. Några Maya-indianer skall ha förutspått detta, och flera grupper och hemsidor har skapats. Det är ganska invecklat att förstå anledningen till detta specifika datum, eller bakgrunden till det över huvud taget. Det känns också ganska science fiction att tro att något som några mayaindianer sade för ett antal tusen år sedan skulle stämma.

Det kanske däremot kan vara ganska bra som tankeställare. Med tanke på att

• 2 miljoner fiskar spolades upp i Chesapeake Bay och många andra dog i Nya Zeeland, en del utan ögon
• tusentals rödvingetrupialer föll ner från skyn i Arkansas 
•  fåglar även dog i Falköping
• syndafloden verkar svepa över jorden igen
• och säkert ännu fler makabra händelser

känns det som att man ändå kanske borde börja oroa sig lite över vad som faktiskt händer på vår jord. Det känns ganska avlägset att en domedagsprofetia skulle slå in 2012, men om vi inte på allvar börjar se över hur vi hanterar vår jord är den kanske inte speciellt långt borta.

Därutöver kan man ganska tydligt se att klimatskeptiska Australien drabbas av naturkatastrof efter naturkatastrof. Skrattar bäst som skrattar sist?

Vattna torvmossar

Jag är optimistisk. Eller njae, emellanåt, lite då och då. I alla fall när jag läser om positiva saker.

Det jag tänker på var väl inte direkt positivt. Men det är i alla fall något man realistiskt kan förbättra, och det är något som blir bra om man förbättrar det. Det rör sig om våra torvmossar.

Bränder på och dränering av världens torvmossar står för 6% av världens utsläpp av koldioxid. De dräneras för jordbruket, vilket släpper ut enorma mängder koldioxid. Faktum är torvmossarna står för mer koldioxidutsläpp än all flygtrafik i världen. Det känns som ett ganska simpelt sätt att förminska koldioxidutsläppen kraftigt. Faktum är att världens ledare insett det nu också. I Cancun kom man fram till att man skall ta fram en plan för "rewetting" av mossar.

Det enda som återstår är att hoppas att något händer. Vissa bönder blir kanske lite sura ett tag. Till dem inser att världen kan räddas, att de får dricksvatten, och att mossarna slutar att brinna.

Varför inte agera som om det vore sant?

Idag släpper tidningen Science en studie av bland annat Morten Hald som i korthet, och enkelt sammanfattat, säger att den globala uppvärmningen faktiskt äger rum. Som om detta inte vore något som redan har bevisats åtskilliga gånger.

The continued increase in the atmospheric concentration of carbon dioxide due to anthropogenic emissions is predicted to lead to significant changes in climate.

Ovanstående citat kom man fram till i studien Acceleration of global warming due to carbon-cycle feedbacks in a coupled climate model från 2000. Fingerprints of global warming on wild animals and plants kom fram till att djuren påverkas av den globala uppvärmningen. Relative contributions of greenhouse gas emissions to global warming kom i sin tur fram till att växthusgaser till stor del påverkar den globala uppvärmningen. Som om detta inte vore något som redan har bevisats åtskilliga gånger.

Självklart är miljöforskning jättebra. Det är något som vi behöver idag, när miljökatastrofen kan bli ett faktum. Men kanske behöver man omprioritera lite? Det känns ganska onödigt att studie efter studie visar att den globala uppvärmningen äger rum, istället för att komma fram till hur man ska motverka den. Vi vet, eller de flesta förutom några trångsynta skeptiker vet, att medeltemperaturen stiger på jorden, och att något måste hända. Men vad som ska förebygga det är i mitt tycke betydligt viktigare att forska i än att det händer.

Öknen utbreder sig i Jordanien och det regnar allt mindre. Den globala uppvärmningen får ödesdigra konsekvenser för flera länder i den närliggande regionen. Ändå käbblar man om huruvida den globala uppvärmningen verkligen äger rum eller inte. Kom igen, inse faktum och kom på en lösning istället.

Centerpartiets uppgång

Många föreställer sig att Centerpartiet kommer att dö ut i takt med att gamla bönder på landsbygden dör, och att partiet kommer vara ett minne blott inom den närmsta framtiden. Många föreställer sig helt fel.

Det man förbiser är att en ny generation centerpartister växer upp, i form av CUF - Centerpartiets ungdomsförbund. En ny generation med nya åsikter och nya ideal, med en gemensam ideologi - liberalismen. En ny generation med hopp om en flexibel arbetsmarknad, en mindre offentlig sektor och en grön, hållbar framtid där världen faktiskt överlever. Att förbise denna generation är som att skjuta sig själv i ryggen.

Ett stort ansvar vilar på CUF:s och Centerpartiets axlar - att rädda världen, och få den till en drägligare plats att leva på. Det är i Centerpartiet framtiden börjar.