Pragmatik i miljöpolitik?

En av de mer kontroversiella politikområdena idag är miljöpolitiken. Gröna anhängare debatterar mot gröna anhängare debatterar mot andra gröna anhängare som debatterar mot någon man inte riktigt vet vad det är. Svensk miljöpolitik går mer ut på att stigmatisera den man inte håller med än att faktiskt föra en konkret politik. Det hela blir någon slags halmgubbe-argumentation med många åsikter men liten eller obefintlig substans.

Det man inte tänker på är att man bråkar om jordens framtid - om vi vill leva om 100 år eller inte. Alla vill såklart att jorden skall finnas om 100 år - så egentligen är det väl inget att bråka om? Ändå blir det såhär. Och såhär. Vilket leder till det här, och det här. Det är mycket allvarligt att miljöpolitiken inte kan bli mer pragmatisk, och att ideologisk övertygelse till en så hög grad styr. Det bidrar till en situation där man kämpar mer om att få väljare på den miljöpolitik man för, än att bidra till en mer hållbar miljö.

Detta gör att man kan börja ifrågasätta hur politikers betydelse i miljöfrågorna. Kanske är det bättre att till allt större del lita på sakkunniga. Tillsätta fler apolitiska organ. Starta nya paneler. Problemet kommer dock inte försvinna - det kommer alltid finnas massa som argumenterar om varandra; om global uppvärmning över huvud taget existerar, om kärnkraft är bra eller dåligt, om bilar skall försvinna eller förbättras, och så vidare.

Om inte miljöpolitiken pragmatiseras och till allt större del bedrivs utefter forskning, teknik och sakkunskap, utan fortsätter vara en ideologisk pekpinne kommer miljön förmodligen aldrig förbättras. Miljöpolitiken måste vara uppbyggd på realism, forskning och kunskap; vad behövs göras, hur ska det göras, och kan vi göra det? Vad som behöver göras är det första steget som alltid borde funderas över. Vilket är vad man exempelvis misslyckats så med i Tyskland. Hade pragmatismen och sakkunnigheten styrt hade kolkraften fasats ut innan kärnkraften. Men där lyckades populismen övervinna pragmatismen och händelserna i Japan försämra utsikterna för en bättre miljö.

Kärnkraftsolyckan i Japan

Det är ofta dumt att som lekman försöka sig på att skriva om det som professionella ägnat sitt liv åt att lära sig om. Det kan då vara bättre att referera till de som kan. Jag läste ett verkligen intressant blogginlägg av en som faktiskt kan igår, som handlade om kärnkraftsolyckan i Japan. Den som vill läsa den i helformat (det tar sin stund..) kan göra det här: länk.

Här kommer dock några citat ur texten (observera att det är han som har skrivit dem och som står för att de är sanna):

Up front, the situation is serious, but under control. ... you will know more about nuclear power plants after reading it than all journalists on this planet put together.

There was and will *not* be any significant release of radioactivity. By “significant” I mean a level of radiation of more than what you would receive on – say – a long distance flight, or drinking a glass of beer that comes from certain areas with high levels of natural background radiation.

There has not been one single (!) report that was accurate and free of errors ... By “not free of errors” I mean blatant errors regarding physics and natural law, as well as gross misinterpretation of facts, due to an obvious lack of fundamental and basic understanding of the way nuclear reactors are build and operated. I have read a 3 page report on CNN where every single paragraph contained an error.

--

I believe the most significant problem will be a prolonged power shortage. 11 of Japan’s 55 nuclear reactors in different plants were shut down and will have to be inspected, directly reducing the nation’s nuclear power generating capacity by 20%, with nuclear power accounting for about 30% of the national total power generation capacity. I have not looked into possible consequences for other nuclear plants not directly affected. This will probably be covered by running gas power plants that are usually only used for peak loads to cover some of the base load as well.  I am not familiar with Japan’s energy supply chain for oil, gas and coal, and what damage the harbors, refinery, storage and transportation networks have suffered, as well as damage to the national distribution grid. All of that will increase your electricity bill, as well as lead to power shortages during peak demand and reconstruction efforts, in Japan.

Jag tycker nog att alla kunde ta och lägga tid på att läsa det där inlägget ändå. 

 

Kom med lite substantiella förslag istället för att klaga

Av Aturkus (CC-BY 2.0)

Igår skrev Mikaela Valtersson (MP), kandiderande språkrör och riksdagsledamot, i SVT Debatt, om kärnkraften. Kort sagt kan man väl säga att hon reagerade på SVT:s dokumentär om svensk kärnkrafts katastrofala tillstånd, och att elkunder fått betala för stillastående reaktorer. Hon vill att den svenska kärnkraften skall avvecklas till förmån för förnyelsebara energikällor. Och till viss del håller jag faktiskt med.

Mest reagerar jag på vissa av kommentarerna till debattartikeln. Oförståndiga människor verkar tro att kärnkraften är något som man bara kan ta bort och ersätta med andra elkällor. Att svenska politiker är korkade som inte redan gjort något åt saken, och att det svenska folket vill ha bort kärnkraften. Det dessa oförståndiga människor inte förstår, som många politiker förstår, är att i dagens läge skulle vi inte klara oss utan kärnkraften. Kärnkraft täcker idag 45% av svenskt elbehov. Kärnkraft och vattenkraft står tillsammans för 90% av det svenska elbehovet. En stor del av kvarvarande kommer från så kallad kraftvärme, och en fortfarande ganska liten del kommer från vindkraftverk (2005 var det 0,6%)

Det som många miljöpartister, och även andra, vill, är alltså att ta bort 45% av den svenska elproduktionen, och tror, helt blåögt, att detta enbart är att ersätta med annat. Så för att räkna lite:

2008 fanns det 4 555 000 hushåll i Sverige. Kärnkraften står för 45% - alltså, 2 049 750 hushålls elbehov. Ett ordinärt vindkraftverk ger el åt cirka 1000 villor ett år. Det betyder att 2 049,75 vindkraftverk skulle behöva byggas. Sveriges största vindkraftspark skall börja byggas under 2011 - på 116 vindkraftsverk. Allt kommer gå på 4 miljarder kronor och bli 4 000 hektar stort. Betänk då att vi skulle behöva 17,67 (ungefär) gånger den summan - det vill säga, nästan 18 parker av samma kaliber, som skulle ta upp 72 000 hektar och kosta 72 miljarder kronor. Ungefär 200 havsbaserade vindkraftverk skulle behövas för att ersätta reaktorerna som stängdes i Barsebäck 2.

Vad jag försöker få fram är att det är helt orealistiskt att tro att vindkraft kan ersätta all kärnkraft. Det kommer även denna rapport från Naturvårdsverket fram till. Solkraftverken är i stort sett fortfarande i sin vagga, och är svår att investera i både för individen och för staten. Vattenkraftverken är förutom att vara kraftigt ifrågasatta på grund av sina områdesförstörande effekter i stort sett så utbyggda de kan bli.

Så nu snälla, någon. Kom med ett substantiellt, rimligt förslag på vad man skulle ersätta kärnkraftsverken nu med, istället för att bara klaga.