Sverige liberalt?

Häromdagen läste jag i en artikel om en undersökning som har gjorts, där målet var att se vad resten av världen anser om Sverige. Svaret var, förvånande nog, att Sverige är en liberal nation. För mig som invånare i Sverige finns det ett antal anledningar till att jag verkligen inte kan se Sverige som en liberal nation, områden där staten bestämmer alldeles för mycket över medborgarna, där staten inte tror att människors sunda förnuft är dugligt nog.

Jag bara förstår inte hur ett land där:

• Staten bestämmer var någonstans, och på vilka tider (inte söndagar!) invånarna ska köpa alkohol
• Staten bestämmer att personer som bytt kön skall tvångssteriliseras
• Staten tycker att det är okej att sno gruvligt med pengar av invånarna
• Staten bestämmer vad som är fin kultur och inte
• Staten tycker att det är rimligt att skolbarn inte får baka bullar att sälja, eller för den dels skull ta ut en mindre avgift för att kunna åka på skolresa
• Staten bestämmer att unga ska sparkas före äldre, och är därmed åldersdiskriminerande
• Staten bestämmer att gamla människor med kroniska smärtor måste fortsätta sina liv, även om de äldre inte vill det. Det leder till att staten anser att det är mer lagligt för dessa att ta självmord.

kan ses som liberalt.

Jag tror jag skulle kunna fortsätta ganska länge, och rada upp ännu fler exempel, men det kanske skulle bli något  för upprepande.. Principen står fast; på något felaktigt, outgrundligt sätt har det spridits att Sverige skulle vara liberalt jämfört med andra länder. Hade det varit så att jag sett Sverige som ett liberalt land hade jag varit stolt över det.

Nu är det inte så, varken i partipolitiken eller mentaliteten: Om jag, till exempel, nämner att jag är emot kvotering men ändå anser att kvinnor och män, eller för all del alla människor, skall vara jämställda, ses jag något allmänt som en idiot. Jag hoppas att Sverige en dag blir en liberal nation, men innan dess kan jag inte känna stolthet för hur liberalt Sverige är.

Illusionen om liberaler

Jag har flera gånger fått höra att liberaler är egocentriska och bara tänker på sig själva. "Jaha!", svarar jag då. "Är jag självisk?". Det förvånar mig då jag flera gånger har fått höra att jag är en av de minst själviska personerna som någon känner. "Jaha!", svarar jag då. "Är jag inte liberal?". Jo, det är klart jag är liberal! Och jag bryr mig om andra lite för mycket ibland. Är jag ensam om det då? Eller har jag bara fått tag på fel ideologi? Absolut inte. Jag känner flera, likasinnade liberaler, som med mig bryr sig mycket om andra och andras välbefinnande.

Jag brukar undra varför så många tror/tycker att liberaler är själviska. Är det för att vi vill ha mer frihet? Att få bestämma över våra egna liv? Men vi tycker samtidigt att DU ska få bestämma över DITT liv också på det sätt som DU vill. Är det fel utav oss?

Jag läste även en artikel om att folk som har högerpolitiskt intresse har ingen empati och är tydligen hjärnskadade. "Jag blir alltmer övertygad om att människor som är politiskt höger på riktigt, de är bara några få men desto mer inflytelserika, faktiskt lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet.  De, liksom vårt samhälle, lider av funktionsnedsättningen Right Wing Disorder. Den tvingar oss att agera osolidariskt egoistiskt och det är därför vi mår så kasst." Om detta nu stämmer så undrar jag varför jag aldrig har fått någon ekonomisk ersättning som de flesta andra med funktionsnedsättningar får.

Jag kan bli ganska förbannad på det här synsättet för allt det betyder för mig är ett sätt, ett patetiskt sätt, att försöka försvara sig själva och få andra att tro att frihet är något dåligt. Så jag skulle bara vilja be om ursäkt för att jag tycker att folk ska få bestämma över sig själva, tro på det de vill, få så mycket pengar kvar av sin egen lön, förbättra skola, vård och infrastruktur och världen rent ut sagt. Förlåt mig för det!

När frihet är något dåligt, då vet jag att jag lever för ingenting.

Hopslagning av Fp och C?

Ingen kan väl ha undgått senaste dagarnas politiska uppståndelse kring att Magnus Andersson (CUF:s ordförande) och Adam Cwejman (LUF:s ordförande) har föreslagit en sammanslagning av C och Fp efter att Bertil Ohlin-institutet skrev om det i sin eftervalsanalys.

Det här lilla inlägget kommer dock inte röra själva hopslagningen. Den är givetvis väldigt intressant - och kanske blir mål för ett senare inlägg. Nej, det här inlägget kommer istället röra en ganska komisk politisk blogg som heter Alliansfritt Sverige. Jag brukar läsa den bloggen ibland för att försöka lära mig hur "den andra sidan" tänker. Det är väldigt nyttig träning - man skall förstå både sina med- och motståndare.

Ganska ofta har bloggen dock totalt missuppfattat syftet med allting. Nu exemplifierar jag genom att länka till det här inlägget. Där skriver man det som att sammanslagningen skulle vara en akut räddningsaktion för att Centern och Folkpartiet skulle stanna kvar i riksdagen. Så är inte alls fallet. Birgitta Widerberg säger att:

Vi ligger nära varandra. Vi utgår från den liberala synen på att människan själv ska få bestämma.

 i ursprungsartikeln på Liberal debatt. Grundanledningen är alltså inte någon räddningsaktion. Anledningen är att två liberala partier med ofta samma grundvärderingar kanske lika väl skulle passa som ett. Jag förstår fortfarande inte hur man får det till en räddningsaktion. För mig känns det snarare som om Alliansfritt Sverige projicerar de röd-grönas misslyckande över på Alliansen. Man kan inte ta sitt eget nederlag utan skyfflar över det på någon annan.

Mongoliet förefaller vara en förebild för ekonomisk framgång

The Economist har nyss släppt väldigt intressanta siffror (se artikel) beträffande världens mest växande ekonomier. 2011 beräknas Qatars ekonomi öka med 15,6 procent, Ghanas med över 12 och Mongoliets med precis 12. Qatar och Ghana är inte så svåra att svara på anledningen till: olja. Mycket överraskande hamnar dock Mongoliet på en tredje plats. Eller hur överraskande är det?

Landet var starkt påverkat av Sovjetunionen till dess fall 1991. Det som följde var en ekonomisk tillväxt, på grund av reformerande ekonomi; en övergång till en fri marknadsekonomi och utbredd privatisering av den tidigare offentliga sektorn. Mellan 2004 och 2008 ökade exporterna från den primära sektorn med i genomsnitt 9% per år på grund av koppar- och guldfyndigheter.

Därefter kom finanskrisen även till Mongoliet. Inflationen steg till nästan över 30%, och folk blev fattigare. 2009 skrevs dock ett avtal mellan IMF och Mongoliet där Mongoliet 236 miljoner dollar för att ta sig ur krisen. Vad blev resultatet? Inflationen sjönk från 28 till 4% på ett år. Gruvorna har utökats, och ekonomikurvorna pekar nästan rakt upp. Det ska i samband med detta nämnas att arbetslösheten ligger på häpnadsväckande låga 2.8% - vilket ger en 20 plats i en lista över lägsta arbetslöshet. Sverige ligger 96:a på samma lista.

En faktor som bör nämnas är dock att Mongoliet, likt många andra länder där uppe på listan, har en historia av kommunistisk regim. Det bör likaledes uttryckas tydligt att landet privatiserats och får en friare marknadsekonomi, och att det efter dessa reformer har gått bra ekonomiskt för Mongoliet. Kommunisterna sitter heller inte längre i majoritet, utan flera demokratiska partier är i koalition vid makten.

Detta torde vara ett klockrent exempel på att fri marknad, låg arbetslöshet, privatisering av den offentliga sektorn och ett demokratiskt samhälle är receptet på den bästa ekonomin.