Lägg ner Saab

Saab är dödsdömt. Det är lika bra att konstatera att så är faktum. Deras bilar säljer inte. De lyckas inte komma in på den kinesiska marknaden. De har inte lyckats utveckla sina bilar för att möta dagens krav.

Ett bilföretag som tillverkar bilar som inte säljer kanske inte bör fortsätta tillverka bilar. Det går emot all marknadsteoretisk rimlighet. Ändå pumpar företag, och även staten, in pengar för att rädda ett dödsdömt företag. Det hela känns lite som när staten pumpade in pengar i Facit AB trots att japanska billiga räknare dominerade marknaden.

Det kommer få stora konsekvenser om Saab försvinner. Jobb kommer försvinna, Trollhättan kommer få stora arbetslöshet problem. Men de pengarna skulle staten då istället kunna använda för att förbereda för nedläggningen - öka platserna på högskolor, lagstifta om arbetsskapande åtgärder (som att sänka restaurangmomsen osv) och så vidare. Allt är effektivare än att med statliga pengar driva ett dödsdömt företag.

För mig känns det ganska uppenbart. Folket säger nej till Saab. Konsumenterna säger nej till Saab. Kina säger nej till Saab. Även staten borde säga nej till Saab. Eller åtminstone sluta driva ett redan dött företag.

Mongoliet förefaller vara en förebild för ekonomisk framgång

The Economist har nyss släppt väldigt intressanta siffror (se artikel) beträffande världens mest växande ekonomier. 2011 beräknas Qatars ekonomi öka med 15,6 procent, Ghanas med över 12 och Mongoliets med precis 12. Qatar och Ghana är inte så svåra att svara på anledningen till: olja. Mycket överraskande hamnar dock Mongoliet på en tredje plats. Eller hur överraskande är det?

Landet var starkt påverkat av Sovjetunionen till dess fall 1991. Det som följde var en ekonomisk tillväxt, på grund av reformerande ekonomi; en övergång till en fri marknadsekonomi och utbredd privatisering av den tidigare offentliga sektorn. Mellan 2004 och 2008 ökade exporterna från den primära sektorn med i genomsnitt 9% per år på grund av koppar- och guldfyndigheter.

Därefter kom finanskrisen även till Mongoliet. Inflationen steg till nästan över 30%, och folk blev fattigare. 2009 skrevs dock ett avtal mellan IMF och Mongoliet där Mongoliet 236 miljoner dollar för att ta sig ur krisen. Vad blev resultatet? Inflationen sjönk från 28 till 4% på ett år. Gruvorna har utökats, och ekonomikurvorna pekar nästan rakt upp. Det ska i samband med detta nämnas att arbetslösheten ligger på häpnadsväckande låga 2.8% - vilket ger en 20 plats i en lista över lägsta arbetslöshet. Sverige ligger 96:a på samma lista.

En faktor som bör nämnas är dock att Mongoliet, likt många andra länder där uppe på listan, har en historia av kommunistisk regim. Det bör likaledes uttryckas tydligt att landet privatiserats och får en friare marknadsekonomi, och att det efter dessa reformer har gått bra ekonomiskt för Mongoliet. Kommunisterna sitter heller inte längre i majoritet, utan flera demokratiska partier är i koalition vid makten.

Detta torde vara ett klockrent exempel på att fri marknad, låg arbetslöshet, privatisering av den offentliga sektorn och ett demokratiskt samhälle är receptet på den bästa ekonomin.