Religionsfrihet en självklarthet i Sverige!

Idag verkar det ibland som om fler och fler i Sverige blir allt mer negativa mot andra religioner. Självklart är den stora religionen Islam ofta i centrum i den här diskussionen. Jag tycker själv att det är förvånande att det sker i ett modernt samhälle som vi i Sverige faktiskt lever i. I min värld vill jag tro att vi ska fortsätta i den positiva utvecklingen som tidigare har rusat fram. Att vi ska fortsätta att bli mer öppna för allt.

Vad är farligt med att de har sina egna traditioner? Vad är farligt med att de har egna namn? Vad är farligt med att de har en annan religion? Vad är farligt med att de är människor som du och jag?
-Fördomar.
Det är precis vad jag tror och tycker är farligast. Att folk tror att bara för att en muslim har sprängt sig själv så kommer nästa också göra det. Att bara för att en kristen person går i kyrkan så måste nästa också göra det. Att bara för att en jude var snål så måste nästa vara det.

Visst drar jag upp självklara fördomar, men sanningen är att de fördomarna finns och det finns fler, hundratals, tusentals, ja, jag vet inte ens själv. Vissa kan vara mer invecklade än andra.

Jag vill se att Sverige fortsätter i en positiv utveckling och inte hindrar att det sker. Vi måste låta folk komma hit, för med deras kunskap och erfarenheter kan vi fortsätta att utvecklas själv och som en nation. Ingen vill egentligen ha ett stängt och avskärmat Sverige, men tyvärr, det är dit vi är på väg. Men ett steg i rätt riktning är att försöka vara mer öppen själv. Varför tror ni att folk invandrar? Och tro inte det värsta om folk för då åker ni på däng av verkligheten. Många kommer hit för att vi är, just det, ett bra land. Varför ska vi då gå tillbaka i utvecklingen?

Jönköping, KD och homosexualitet.

Jag förvånas inte över att alla de tre som svarar på frågan "bör samkönade par få prövas som adoptivföräldrar" i Jönköpingsposten 11/8 tvekar. De är positiva till att delta i Pride, men tvekar på de frågor som rör HBT. Det känns lite som att KD i dagarna är på detta sätt: vad är populistiskt korrekt? Vad kan vi säga utan att förlora medlemmar? Vad kan vi säga utan att det låter konstigt? Att delta i Pride är naturligt, men HBT är det minsann inte. Eller i alla fall inte utan tvivel.

Det känns som att var och en inom KD borde sätta sig ner, fundera vad man verkligen tycker, och sedan bilda en ny HBT-politik efter det. Det är åtminstone betydligt trovärdigare. Lite som Tuve Skånberg, som säger att det är olämpligt att KD deltar i Pride, att det är "som om moderater gått i första maj-tåg" och att homosexuella inte borde få adoptera. Jag håller verkligen inte med, men all eloge till honom som i alla fall vågar stå för sina åsikter.

Kluven värld

Jag lyssnade på Kluven värld i dag på P1, och det var idag ganska intressant, speciellt för mig som centerpartist. Det handlade om ungdomar och om valet mellan att stanna kvar i den lilla orten och att flytta in till staden, främst i samband med gymnasiet eller efter studenten. Allt fler ungdomar väljer att lämna de mindre orterna, och gymnasierna i dessa kommuner har ofantligt svårt att överleva - med kanske 10 elever per årskull.

Det är inte speciellt konstigt att allt fler väljer att lämna småorterna idag. Självklart är det lockande att ta sig in till staden, där det finns bio, caféer, uteliv, idrottsklubbar, gymnasium med många inriktningar, och vad som nu kan tänkas, gentemot den lilla orten som kanske på sin höjd har en pizzeria. Jag vet ju själv hur det är för mig, som lever i gränslandet: bor i den lilla orten men nära till storstaden. Inte stannar jag kvar i lilla orten, utan när jag gör något tar jag mig in till storstaden.

Situationen är krånglig. Hur skall man få ungdomarna att stanna kvar i de små orterna? Självfallet ligger inte ansvaret på ungarna. Kulturen säger storstad, skriker det högt, småorterna har inte en chans att göra sig hörda. För, säg, 50 år sedan fanns inte det stora utbudet i storstäderna, och det fanns saker att göra på landsbygden. Varje mindre ort hade en fritidsklubb, ofta driven av ett lokalt ungdomsförbund, eller någon liknande klubb. Dessa mindre orter har blivit av med fritidsklubbarna, de lokala ungdomsförbunden tappar medlemmar, och utbudet ökar drastiskt i storstäderna. Självklart får detta till följd att landsbygden avfolkas, och att storstäderna växer sig allt större.

Jag är inget fan av konservativa idéer, och har ingen lust att gå tillbaka till 50-talet . Vi har kommit så mycket längre, och vi har ett mycket bättre välstånd idag. Det krävs andra lösningar för att ungdomarna skall vilja vara kvar på landsbygden eller i den mindre orten. Det krävs andra lösningar för att de små gymnasierna skall kunna överleva. Det intressanta var att även om programmet förklarade problemen bra, sa inte någon en enda lösning, inte ens forskarna på ämnet.

För mig är en naturlig lösning att ändra på utbildningen. Sverige genomgår, och har genomgått, en enorm strukturomvandling från industri- och lantbrukssamhälle till tjänstesamhälle, och en allt större del av arbetena finns just inom tjänstesektorn. Många små orter lever på tjänstesektorn, tack vare innovativa egenföretagare som startar stora serviceföretag. Jag tänker på Ullared, Lager 157 i Gällstad, de små glassfabrikerna här och var, gårdsbutikerna (som jag inte fattar varför de inte får sälja sin egenproducerade alkohol, det vore ytterligare ett sätt att få liv i landsbygden), och alla andra kreativa lösningar som små orter har gjort. Gemensamt för alla är att de ökat sitt invånarantal från 60-talet. Om man i utbildningen även lär elever att tänka, komma på idéer, vara kreativa, och utökar UF-verksamheten, kanske problemet kommer att lösa sig självt - ungdomar kanske börjar skapa sin egen framtid.

Det finns säkert andra saker man kan göra. Man kan fundera över sätt att skapa en levbar fritid för ungdomar i småorterna. Men vi har ett problem, och det måste komma fram olika lösningar. Det är inte märkligt att folk idag flyttar från småorterna, och jag är förmodligen inte sämre själv - jag kommer nog inte bo hela mitt liv i Hakarp. Det är naturligt att inte alla vill det. Men fler måste vilja det, annars kommer vår landsbygd dö.

Tal till Norge

I fredags hände det ofattbara i Norge. En galen man mördade över 70 människor, varav de allra flesta barn, barn som befann sig på ett ungdomsläger på en ö, och som samlats i sitt arbete för mångkultur, mot rasism och för sina åsikter. Han tyckte inte de förtjänade att leva, då de hade fel åsikt. Just det är grundprincipen för terrorism. Det här är rätt och slätt ren terrorism.

Ungdomsförbunden är något som är helt unikt för Norden. På inget annat ställe i världen är så många ungdomar aktiva politiskt frivilligt, och med sådan målmedvetenhet. Det är bland det finare vi har i Norden, och en viktig grundpelare i vår demokrati.

Det var den här grundpelaren som den galne mannen gav sig på. Han ville utrota förespråkare för mångkultur, han ville utrota hundratals ungdomar för att de hade fel åsikt. Tack och lov blev han stoppad innan alla hade dött, men faktum kvarstår: Politiker lever inte längre i säkerhet ens i Norge.

Kort efter att den extrema tragedin hade inträffat gick otaliga experter ut och sa att det var islamister som hade begått det här dådet: det var väldigt typiskt Al-Qaida. Klockrent. Polisen hade inte inlett sin förundersökning, brottslingen hade inte gripits än. Men det var klockrent att det rörde sig om islamism på hög nivå.

Polisen grep en lång, blond norrman och det spred sig snabbt att mannen hette Anders Behring Breivik. Men det var fortfarande ett dåd av islamister - Breivik måste ha kopplingar till islamistiska rörelser. På lördagen namngav den brittiska tidningen ”Sun” en artikel: ”"Al-Qaeda" Massacre: NORWAY'S 9/11”.

Det här är mycket, mycket farligt. Muslimer har det redan väldigt tufft i Europa. Rasismen utbreder sig allt mer, glåpord flyger efter personer med mörk hud, och även om du är adopterad kan du få ett helvete om du rör dig i fel kretsar. Vi måste inse att folk är individer och att man aldrig kan anklaga en hel grupp för något en individ gör. Vi måste börja respektera våra medmänniskor, oavsett om de är judar, muslimer, kvinnor, socialdemokrater, och så vidare.

När det här hände blev jag rädd. Jag var inte rädd för att dö, eller att någon jag kände hade dött. Det jag verkligen var rädd för, det var det samhälle som börjar växa fram. Jag blev rädd för de onda krafter som verkar försöka utplåna allt gott, rädd för att demokratin som nu sprider sig i världen skulle börja vackla, och jag blev rädd för den värld som mina barn en dag kommer växa upp i. Jag bestämde mig dock för att förändra rädslan till en positiv drivkraft. Jag bestämde mig för att jag aldrig, under några som helst villkor, låta terrorism och icke-demokratiska krafter skulle få styra över mitt liv, och jag bestämde mig likaså, för att jag skulle använda varje möjligt tillfälle för att hjälpa till att besegra rasismen, terrorismen och extremismen. 

Något som är fantastiskt efter att något sådant här har hänt är den sammanhållning människor uppvisar. Till vardags är vi politiker centerpartister, eller vänsterpartister, eller kristdemokrater, eller vad det nu mår vara, och står och diskuterar om höjda eller sänkta skatter, om privatiseringar av apotek, eller vad det nu må vara. Vid de här tillfällena släpper vi allt var partipolitik heter, och vi står tillsammans enade, och sörjer för det hemska. Om alla vi som engagerar oss starkt för demokrati, mot rasism och för en öppen värld använde den här extrema styrkan tillsammans skulle vi vara så mycket starkare än de marginaliserade men orädda psykopater som vill ändra politiken genom våld.

Jag vill avsluta med ett mycket starkt citat återgivet av Jens Stoltenberg, statsminister i Norge:

Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans

Tankar till våra grannar i Norge

Och det de glömde, var respekt

Den 30 januari 1933 utnämndes Adolf Hitler till rikskansler i det då nybildade Nazityskland. En av grundpelarna i Nazitysklands politik var att etablera ett vi och dem-tänkande, där flera samhällsgrupper, huvudsakligen judar, men även romer, handikappade, homosexuella, med flera, skulle frysas ut, och där nazisterna, ju längre deras styre gick, även skulle komma att genomgå ett av de största massmorden som någonsin har begåtts.

Antisionismen och antisemitismen var dock inte något nytt när Hitler började leta syndabockar i judarna i Tyskland på 1930-talet. 1897 hölls en uppmärksammad sionistisk konferens i Basel, som kom att bli något av en startgrop för antisionismen under 1900-talet. Sionisterna ville ha en judisk stat – något som skrämde bland annat araber till att bli antisionister. Syndabocksletandet av judar är alltså en gammal företeelse - och rasismen och det allmänna syndabocksledandet är betydligt äldre än så.

Wikipedia förklarar rasism på följande sätt: "Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra."

Om Egypten behandlade israelerna såsom andra mosebok berättar (ganska omtvistat) är det ett väldigt tidigt exempel på någon slags rasism. Alexander den Store var också en rasist, i det att han var en extrem hellenist - han ansåg att den grekiska kulturen var högst stående och skulle spridas över hela världen. Rasismen har sedan fortlöpt, och med den europeiska upptäckten av stora delar av Afrika och Amerika minskade inte direkt rasismen, ej heller när den kristna missionen tog sin start.

Förmodligen har historien ännu fler exempel. Man kan i alla fall lätt komma fram till att rasism är ett väldigt gammalt fenomen. Det kan ha förekommit i olika former, men grunden är alltid densamma – ”vi är bättre än dem”.

Nu är det är egentligen inte speciellt intressant att fastlägga att rasismen förekommer och har förekommit - det kan varje människa vid sunt förnuft själv komma fram till. Intressantare är då vad orsaken till rasismen är. Här säger Wikipedia att rasistiska åsikter grundar sig vanligen på skillnader mellan raser, etniska grupper eller kulturer. Dessa skillnader kan vara statistiskt säkerställda, erfarenhetsbaserade eller erhållna genom hörsägen.

Jag har en teori till varför rasismen är så vanligt förekommande. Den är inte grundad på någon som helst forskning, men för mig känns den rimlig, och rättfärdigas något av definitionen ovan. Jag tror att man på ren instinkt letar syndabockar i personer som inte är likadana som än själv – det ligger naturligt för oss att kritisera abnormiteter; passar man inte in i samhällets bestämda mall så har man minsann inget i samhället att göra. Och om det ingår i samhällets bestämda mall att man ska tro att Jesus är Guds son, då är det besvärligt att vara jude.

Det här syndabocksletandet i andra människor är något varje person måste kämpa emot inom sig själv hela tiden - det är extremt lätt att börja skylla alla möjliga problem på vissa grupper. Man måste alltid tänka på att respektera andra människor, och om man inte håller uppe respekten är det inte långt kvar till att det som hände i Nazityskland händer igen. Hur modernt samhälle vi än lever i, och hur global världen än är, fortsätter folk, även i Sverige, att leta syndabockar i andra människor, och glömmer bort att respektera människor som inte passar in i samhällets bestämda mall – normen. Jag tänker framförallt på invandrare, men även homosexuella, och säkert andra.

Läs nedanstående textstycke om rasism i Sverige av Paul Lappalainen, ur hans avhandling "Institutional Racism in Sweden and Europe":

In words and theory - equal rights are assumed to exist; discrimination is denied; racism is narrowly defined so that it only applies to ideological extremists. In actions - concerning ethnic minorities, including immigrants, they are to be helped, educated, trained, controlled and disciplined. This hides and deflects the focus from those with the power to discriminate and those who benefit from discrimination.

Jag blir beklämd över att rasismen är så utbredd, och att människor som inte passar in i mallarna och normerna är så utsatta för diskriminering, inte bara direkt, utan även indirekt - genom arbetsmarknad, utbildning, etc. Alla som förstår att människor behöver respekteras och att man inte behöver uppfylla alla, eller knappt ens några, av samhällets mallar - försök att överföra det även till vardagliga situationer, oavsett om du är företagsägare, lärare eller jurist. Det är ju trots allt vi som bor i samhället som definierar samhällets mallar - och även om man skall få vara som man vill, skulle det nog underlätta för ganska många om normerna motsvarade dagens samhälle och inte en människosyn som existerade på romartiden.

Alla som inte respekterar invandrare, muslimer, homosexuella, eller vilka det nu må vara - far åt fanders. Det är sådant agerande som rasister och nazister, eller vad det nu må vara, utövar som gör att saker som Förintelsen faktiskt inträffar, har inträffat, och förmodligen kommer, i nya former, igen att inträffa. När Hitler den 30 januari 1933 blev rikskansler i Tyskland, och inledde ett av de största massmorden genom tiderna, var det inte genom en statskupp. Det var genom demokratiska val, där folk som hade glömt bort att respektera folk, utan bara var ute och letade syndabockar, som Hitler och hans politik tog livet av sex miljoner oskyldiga judar. Sex miljoner judar dog på grund av att 30% av Tysklands befolkning hade glömt bort ordet "respekt".

Labour: "Murdochimperiet bör upplösas"

När jag bläddrar genom nyheterna på text-TV, ser jag rubriken Labour: "Murdochimperiet bör upplösas", och läser följande text:

Labour: "Murdochimperiet bör upplösas"
                                        
  Labourledaren Ed Miliband anser att   
  Murdochs medieimperium bör upplösas   
  för att undvika maktmissbruk.         
                                        
  Utspelet kommer efter avslöjandet att 
  den nu nedlagda Murdoch-tidningen     
  News of the World avlyssnat en rad    
  personers telefoner.                  
                                        
  Murdoch-familjen kontrollerar 20      
  procent av den brittiska medie-       
  marknaden. Marknadsandelar som        
  Miliband nu vill begränsa med regler. 
                                        
  -Sådan maktkoncentration är rätt och  
  slätt farlig, sade Miliband i en      
  intervju i The observer.          

Av Michael Albov. CC-BY-2.0.
Länk

Det är nu det börjar bli mycket, mycket, farligt. Miliband vill alltså mota Murdochs medieimperium genom att reglera media. Det Murdoch och News of the World har gjort (om du inte är insatt, läs här) är förskräckligt, men det som Miliband säger är om möjligt ännu förskräckligare.

Man har vid det här laget vänt sig vid att diktatoriska länder som Kina använder regler och lagar för att styra landets media. Det har förknippats med arabländerna innan revolutionerna att se till att inte fel information kommer ut. Men att Storbritannien, bara några hundra mil över havet, ett västland, ett demokratiskt sådant, och även om så bara partiledaren för ett parti, ens överväger att reglera media, är skrämmande.

Utöver det så måste ju ändå händelseförloppet tala för sig själv. News of the World har redan lagt ner, och skadan är oerhörd för Murdoch - folket vet att hans medier inte är att lita på, och kommer förmodligen inte köpa dem. Ett av hans absolut största affärer, köpet av BSkyB, gick dessutom om intet. 

Jag hoppas att Murdochs medieimperium går under. Men om det är till följd av att Miliband och Storbritannien reglerar landets media, då blir jag rädd.

Expressen, Dagens Nyheter