"Olofsson måste avgå"?

Idag publicerade tre företrädare för CUF:s största distrikt, Nordvästra Götaland, en artikel på Newsmill där de kräver Olofssons avgång. Det sker i en tid när allt fler går ut och säger att Olofsson bör avgå; både Abir al-Sahlani och Fredrick Federley (Centerpartistiska riksdagsledamöter) har tidigare gått ut och krävt det. Min egen åsikt är inte helt olik - Maud Olofsson har gjort allt hon kunnat och gjort det med bravur, men efter tio år som partiledare är det svårt att fortsätta föra det förnyelsearbete som Centerpartiet står för.

Det intressanta som kvarstår är att se hur det förnyelsearbete som alltid måste pågå ska pågå. Centerpartiet som parti har nämligen ytterligare en svår nöt att knäcka - jordbruksvärnande landsbygdsbor som röstar på Centerpartiet av personliga skäl (och som har all rätt att göra så - vi bör fortsätta vara det landsbygdsvänliga partiet) kontra storstadsliberalerna som röstar på Centerpartiet som ett borgerligt och liberalt miljöparti som motpol till Miljöpartiet, och där Stureplanscentern står för de liberalare av dessa.

De här kontrasterna välkomnar jag. Det skapar ett klimat där det är högt i tak och där man diskuterar ideologi och sakfrågor med varandra utan att bråka och där man för en aktiv politik. Men det skapar också en problematik - vad ska partiet tycka, skall man lyda de trogna landsbygdsväljarna eller de nytillkomna storstadsliberalerna? Hur ska man göra för att inte stöta ifrån sig väljare? Hur ska man bibehålla det höga taket? Och hur ska man få det att verka som att man har en vettig politik trots att folk i partiet är oeniga?

Jag tror att det är dessa problem som en ny partiledare måste kunna axla, och jag tycker att Maud Olofsson har lyckats jättebra med det. Det behövs en partiledare som kan axla landsbygd kontra storstad, ungdom kontra pensionär, nyliberal kontra socialliberal, och så vidare. I detta har det kommit fram många namn. Anna-Karin Hatt och Annie Johansson har kanske nämnts flest gånger. Jag vill slå ett slag för Annie (som många andra). Det verkar för mig som att hon är den som bäst kan axla alla olikheter. Hon är ung och har förtroende bland ungdomar, samt kan prata på ett ungdomsförenligt sätt. Samtidigt har hon lika stort förtroende bland äldre, och lyckas balansera väl på linjen mellan de mer vänstra äldre som värnar om landsbygden och de liberala yngre som värnar om en liberal miljöpolitik.

Så om jag hade fått bestämma, så hade Centerpartiet vid 2012 års partistämma sett Maud lämna över stafettpinnen till Annie. Mottagandes rungande applåder, jubel, och ett oförglömligt avsked för det hon har gjort under sina 10 år som partiledare. Men samtidigt hoppandes att Annie kan pånyttföda en uppåtgående trend och väcka till liv den anda och känsla som behövs för att partiet ska klättra uppåt. Andan finns i partiet - det kändes starkt nu under kampanjen i Västergötland - men nu behövs det att den sipprar ut ur behållaren med.

Valanalys de moi 2

Det kändes som rätt tillfälle att nu komplettera lite på den "valanalys" jag skrev någon gång förra månaden.

Centerpartiet har efter valnederlaget genomfört en mycket ambitiös valanalys. Det är jättebra - det förbättrar alltid att vara självkritisk och att sträva efter att förbättra sin egen politik. Det är också väldigt bra att man gör det öppet, och att man sätter en kompetent person som Annie Johansson som ledare för valanalysen.

Jag kan dock inte nog belysa hur fel det är att fortsätta att byråkratiskt skriva rapport efter rapport om varför Centerpartiet inte ökar. Det är just därför som vi inte ökar. Vi har blivit ett parti som bryr oss mer om hur vår politik ser ut på pappret än på hur den kommer ut till folket. För att exemplifiera: I fredags var CUF Jönköping och kampanjade bland gymnasieungdomar på en skola. Vi ställde i stort sett alla frågan "Vet du vad CUF står för?". Omkring 80% svarade nej. Vi ställde vidare frågan "Vet du vad Centerpartiet står för?". Något färre, men ändå oroväckande många, svarade nej även på detta.

Det går inte att föra en extremt logisk, pragmatisk och välgenomtänkt politik om inte politiken når ut till de som röstar. Centerpartiet har utsetts, flera gånger, till det otydligaste partiet. Det beror inte på att vår politik är otydlig. Det beror på att vi är otydliga, att vi inte når ut till väljarna.

Man kan fortsätta skriva rapport, efter rapport, efter rapport om varför vi fortsätter tappa väljare. Då kan man förmodligen anta att vi kommer vara ute ur riksdagen efter valet 2014. Eller så kan vi börja röra oss bland folk, förtydliga vad vi står för, göra oss hörda, och få folk att inse, att vi har den bästa politiken. Om vi gör det, är det inte omöjligt att vi kommer tillbaka till Fälldintiden i storlek. Det är bara en fråga om vilket spår vi väljer.

Valanalys de moi

I torsdags lyssnade jag på en bra föreläsning av Annie Johansson om den valanalys hon har lett efter riksdagsvalet förra året, som väl inte direkt slutade som vi centerpartister hade tänkt oss. Hon tog upp flera punkter, såsom att vi har en otydlig politik, att vi inte för en tillräckligt bred politik som alla kan ta till sig och att vi kanske inte riktigt själva är överens om vad vi står för, och så vidare; allt finns publicerat i ett över femtio sidor långt dokument.

Det var mycket intressant att lyssna, och många av de som var med och lyssnade hade intressanta synpunkter. Jag reagerade dock på en sak. Man menade att vår politik inte var tillräckligt tydlig. Jag håller inte med - politiken är tydlig när man läser igenom vårt program. Det är vi själva som inte är tillräckligt tydliga, och som inte lyckas nå ut med vår politik. Vi måste satsa på att få andra att förstå det väsentliga i vår politik.

Centerpartiet tror på individen. Inte på att det finns någon som är smartare än den. Det genomsyrar vad vi än tycker. Om vi lyckas få fram det kommer siffrorna öka lavinartat. Annars är det inte centerpartiet som har problem, utan svenska folket.