Elektricitet en mänsklig rättighet

De senaste dagarna, med tanke på kärnkraftsolyckan, som man väl nu ändå får kalla det, har en ganska kraftig energidebatt blossat upp. Anti-kärnkraftister har blivit förbannade, och vill att kärnkraften omedelbart skall avvecklas, medan personer pro-kärnkraft har på något sätt blivit ännu mer för; att olyckan inte är värre visar på kärnkraftens oerhörda styrka.

Vad man än tycker har hela debatten blivit oproportionerlig. Idag klarar vi oss inte utan kärnkraften. Det är ett faktum. Sedan vill olika folk hantera det på olika sätt. Vissa vill omedelbart smälla upp vindkraftverk, andra vill använda mer kolkraft, för att det ändå inte släpper ut radioaktiv strålning. Vissa börjar yra om solkraft - något vi inte kan förvänta oss effektivt inom det närmsta halvseklet.

Vissa har gått så långt att de börjar förorda minskad elektricitetanvändning. Självklart har Hans Rosling, som vanligt, gett svar på tal till dem, genom sitt tal om tvättmaskiner. Och man kan inte ha mer rätt. Elektriciteten är det som har gjort att vi är där vi är idag. Elektriciteten har i Västeuropa ökat jämställdheten något enormt, ökat välfärden, levnadsstandarden, och vidare, även demokratin. Det blir då väldigt kontraproduktivt med en minskad elektricitetanvändning, speciellt eftersom de åsikterna oftast kommer från demokratiaktivister.

Oavsett mina åsikter om kärnkraften är en minskad elektricitetanvändning inte rätt sätt att lösa problemen med kärnkraft på. Elektricitet är redan i mina ögon, och borde internationellt vara, en mänsklig rättighet. Elektricitetsutökning i Afrika ökar jämställdheten där något enormt. Det ökar välfärden, och om man fortsätter så räddar det liv. Det låter därför väldigt avlägset för mig att minska elektricitetsanvändningen. Nej, istället borde vi bibehålla elektricitetanvändningen, och utöka den i tredje världen.

Men det kan man ju välja att göra på olika sätt. Man kan börja smälla upp stora kolkraftverk, eller så kan man föra en konstruktiv, pragmatisk debatt om hur man utformar den grönaste energin. Sen kan man ju välja vad man vill.

Hur skall maten räcka till hela världens befolkning?

Jag tror inte att någon har lyckats missa det faktum att jorden håller på att överbefolkas, och att det inom en snar framtid kommer bli väldigt svårt att föda hela världens befolkning. Svälten kommer att öka, större odlingsområden kommer krävas, även om det inte finns, och eftersom fattigdom och svält går hand i hand, kommer allt fler människor ligga under fattigdomsgränsen.

Det finns inga fantasimedel med vilka man kan stoppa svälten. Man kan inte trolla fram mat, och har man inte tillräckligt med odlingsområden för befolkningen, får befolkningen inte tillräckligt att äta. Så enkelt är det. Det enda sättet som man kan stoppa en katastrof på är genom att stoppa den extrema befolkningstillväxten.

Det är inget nytt. På olika ställen har man försökt med olika medel. Kina är ett klockrent, extremt misslyckat, exempel. Politiskt bestämde man att bara ett barn skulle få gratis utbildning och hälsovård. Varje familj skulle bara ha ett barn. Vilket ledde till, eftersom den kinesiska jämställdheten är ganska låg, att man gjorde abort om man var på väg att få en flicka, eller adopterade bort om man redan hade fått en. Det har medfört att Kina idag har stora problem med att det knappt finns kvinnor i landet.

Nej, istället har Hans Rosling lösningen på hur man skall komma tillrätta med problemet. I sitt eminenta tal från TED, där han experimenterar med banbrytande teknik och häpnadsväckande redovisningsmaterial (i alla fall speciell), beskriver han mycket klart och tydligt, att det bara finns ett sätt man kan komma tillrätta med problemet på; nämligen, att kämpa för höjd levnadsstandard.

Det motiverar han genom att beskriva hur man med låga levnadsstandarder och hög spädbarnsdödlighet får extremt höga nativitetstal; i fattiga länder föder man många barn för att säkra en framtid. Det medför att befolkningsökningen blir väldigt hög. En höjd levnadsstandard skulle sänka nativiteten, och därmed bromsa den extrema befolkningstillväxten.

Jag tror att Kinas regering borde ta sig en liten titt på det där. Men jag tror också att alla regeringar över hela världen skulle ta sig en titt på Roslings tal. Med en för stor befolkning kommer miljöarbetet vara helt onödigt; det är för många människor för att det ska gå att skapa en hållbar miljö. Det ligger därför i det globala intresset att hindra den extrema befolkningstillväxten, och genom att följa Roslings råd, kan det kanske, kanske bli realistiskt.