Livet är en rättighet

I DN skriver man idag om Anthony Graves som oskyldig dömdes till döden. Anthony Graves anklagades felaktigt för att ha mördat flera personer i en liten stad. I 18 år satt han fängslad på Death Row, innan han 2007 kunde flyttas till häkte och 2010 släppas fri.

Det är mycket trevligt att Graves till slut släpptes fri, och det är galenskap att han fängslades trots att motiv saknades, att alibin fanns och att ingen teknisk bevisning fanns. Men det är oerhört hemskt att en människa på så lösa indicier och med en pådrivande åklagare kan dömas till döden. Oavsett fall så kan den som döms för mordet på en annan människa, som väl måste ses som det grövsta brottet som kan begås, vara oskyldig, och
det har hänt att oskyldiga människor har avrättats.

Varje person äger rätten till sitt eget liv, och det är en rättighet som ingen kan ta ifrån en, varken staten, en åklagare, eller en annan människa. Det finns verklighetsfrånvända, hemska personer som inte förstår det här, och som mördar andra människor. Det allra värsta är att det finns stater som är så verklighetsfrånvända och hemska, att de inte förstår varje persons ägo av sitt eget liv. Och nästan ännu värre är att dessa länder kallar sig demokratier.